Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller ännu ofullkomnade metoder. Vi ha sett, att vissa gruvor icke fingo
bearbetas, därför att de lämnade ett »elakt järn». Det kunde vara så, att
järnet fick för hög fosforhalt och därav blev skört i kyla (»kallbräckt»)
eller fick för hög svavelhalt och därigenom benägenhet att brista vid
smid-ning (»rödbräckt»). Dessa förhållanden inneburo försämrad kvalitet och
sänkta priser, varjämte det svenska järnets anseende på de utländska
marknaderna kunde äventyras, en synpunkt, som återkommer i åtskilliga
förordningar. Liksom staten ingripit, när det gällde gruvorna, och
därvid icke bara i fråga om vilka gruvor som skulle få bearbetas utan ofta
nog i detalj om hur brytningen skulle ske, ingrep den nu i fråga om hyttor
och hamrar.
STATSKONTROLL.
Sådana ingrepp skedde först och främst direkt, genom kungliga
förordningar. Hammarsmedsförordningen av 1637, sedan flera gånger
förnyad och kompletterad, och masmästareförordningen av 1638, ovan
omnämnd, äro blott två exempel, men båda av den största betydelse. Den
patriarkaliska tid, som fått se Gustav Vasas personliga ingripanden i
bergsmännens liv, var emellertid nu huvudsakligen förbi. 1630 inrättades det
s. k. Bergsamtet, från 1649 Bergskollegium. Detta blev det ämbetsverk,
som uteslutande sysselsatte sig med bergsbruket och dess behov. Under
Bergskollegium sorterade sedan lägre myndigheter, såsom bergmästarna,
först endast tre, sedan flera med sina förut uppräknade bergmästaredömen.
Den utveckling, som bergsbruket och därmed förknippade industrier fick
under särskilt 1600-talets senare del, kan knappast förklaras utan detta
ämbetsmannasystem. Förr skötte sig bergsmännen tämligen självständigt
inom den ram, som den lokala begränsningen och de gamla vedertagna
sedvänjorna satte. Ett oberoende ämbetsverk, som övertog industriens
ledning, bildade däremot förutsättningen för bruksrörelsens uppsving —- detta
också i rent bokstavlig mening, då varje nytt bruk måste erhålla statligt
privilegium och dess tillåtna tillverkningskapacitet därvid reglerades. Under
statens överinseende förminskades betydelsen av de gamla korporationerna,
som utgjordes av bergsmännen, vilka arbetade inom sitt yrke; å andra sidan
växte de privata affärsföretag, som drevo bruksindustri.
Båda stodo under statskontroll. Vid risk att järnet kunde dömas
förbrutet, skulle t. ex. allt stångjärn vara stämplat. Stämplarna tillkommo
ursprungligen för att man med deras hjälp skulle kunna avgöra, var dåligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
