Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillgripa tackjärnet» utan att avvakta att
tiondet var avtaget. I samma avsikt
tillkom förordningen av 1689, att
kyrkoherdarna i sådana pastorat, där hyttebruk
drevs, »skola annotera dagen, när
hyttorna släppas till gångs och när de avstanna».
Trots utvecklingen av den
ämbetsmäs-siga delen av statens kontroll förblevo
vissa landsfaderliga drag från kungens sida
beståndande. Särskilt gällde detta under
Karl XI, som personligen tog livlig del av
bergsbrukets öden. Det heter också från
hans besök i Sala 1687, att han »intet höll
sin höga kungl. person ospard till att
själv fara neder uti gruvans djupaste rum
och orter och med egna ögon beskåda,
med vad stor möda, omkostnad och
besvär, ja ofta med största livsfara en
bergsman sin föda utur bergen söka måste».
Baksidan av en medalj (graverad av
A. Karlsteen), slagen 1687 till minne
av Karl Xl:s besök i Sala silvergruva,
visar en sektion genom gruvan, där
eldar för tillmakningen brinna, arbetare
bearbeta bergväggen med slägga,
hammare och mejsel, forsla malm pd
tipp-kärror, klättra nerför stegar etc. över
konungen och hans svit sväva
vindspelets malmtunnor och den latinska
devisen: *Han genomströvar jordens
innandömen». — Kungliga Myntkabinettet.
ARBETARNA.
Möda, omkostnad, besvär och livsfara, det är det genomgående motivet
i alla skildringar från denna tid av bergsmannens eller, som vi i detta
sammanhang kunna säga, gruvarbetarens gärning. Det finns högst nedslående
skildringar också av hans liv utanför gruvan, t. ex. hur han »på sin
ålderdom får lida nöd och taga till tiggarestaven, undantagandes likväl vid de
ädlare och mera
reglerade verken, där de, så väl
som deras änkor och barn,
få något underhåll». När
Ulrika Eleonora
tillträdde regeringen, hälsades
hon från Stora
Kopparberg med en versifierad
hyllning, där
gruvarbetarens liv skildras:
ber går mången nib til arbefö fri|? ed) rober/
Sften blir upminbab lt)tt/ fårlamab/ letmlöö#/ béber.
SBij måfl meb tålamob lifroål alt fåbaht liba/
Saft (;icrtat plågar tibt af forg ed) émfan froiba.
etaref Sörutanbet/ at nnj i ftunblig liföméb froåfma
DfW/ «ftår mil ©ub$ gåfroor up ul>r biupa forben gråftP«/
©år folfet nafne bår i en oliblig beta/
£>d) nåbgaö offta nog gobt fmalfrum effferlefa.
SDlan får bår intet långt inunbet jorben frnpa/
gårr’n froetten ginaft ffal från bmarje bårftrå btppa,
*’4!1’ JF)år år en liocf er r6f / fom bufroubet befroårer.
£>d> ett förgifftigt o«/ fomtrafftrenfnartfårtårer;
•c&txjmb. gtt VictnolifTt batnb/ bet man få tioeft måfl fupa/
Sft bet på någfg åbt fötberfmar bröft ocb flrupa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
