Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
knektar, vanligen s. k. årspennings- eller borglägersknektar. Dessa bildade
tillsammans de första landskapsfänikorna, och vårt krigsarkiv bevarar ännu
ett och annat »munsterregister», d. v. s. rulla, av dem. Ännu ett århundrade
framåt, och vi stå inför den färdiga regementsorganisationen, på vilken vårt
försvar bygger än i dag. Denna organisation är Gustav Adolfs verk. Sådan
den av honom slutligt utformades och sedermera fastställdes i 1634 års
regeringsform, anslöt den sig till landskapsindelningen. Truppförhanden
rekryterades, förlädes och underhöllos såsom landskapsregementen.
Rekryte-ringsgrunden var i huvudsak utskrivningen: bönderna indelades i rotar om
vanligen tjugo man, och varje rote uppsatte en knekt. Uttagningen
verkställdes av en nämnd, vars förrättningar leddes av kungliga kommissarier,
men där ock ett antal bönder voro bisittare. Att systemet fungerade, därom
bära storhetstidens verk vittne. Ur mantal och rotar stiga hondeknektarna
fram och värna rikets gränser, ibland under former, som växa till
världshistoriska mått.
Hur gick detta till? Hur blev det soldater av bondpojkshoparna — utan
kaserner, reglementerad rekryt- och truppförbandsutbildning,
fälttjänst-och mobiliseringsövningar? Vi förflytta oss i tankarna till en av dessa
ut-skrivningsplatser, dit distriktets manbara befolkning — alla män mellan 15
och 50 år — uppbådats för att indelas i rotar och lämna sin tribut av
manskap. Vilka skola bliva uttagna? Rättvist går det just inte till efter våra
begrepp. »Där som tjänligt folk av drängar, löskarlar, inhysesmän och
andra finnas kunna», menade bondeståndet, så borde de i första hand
uttagas. Och ofta nog blev det så. Talrik var ock kategorien av lejda: de
som frivilligt ställde sig i ledet för ett pris av några daler, ofta
samman-skjutna av roten. I 1635 års rulla för Otto Månssons kompani av
Västmanland finnas 36 »lejde» mot 45 »skrevne». Men knektar blev det av dem,
om ock den meniges uniform ännu länge var av den hemmasydda typen,
och änskönt fredsutbildningen vanligen inskränkte sig till några dagars
övning i chargerande och pikars förande, i avancerande och luckors
betäckande. Mestadels var kriget självt läromästaren, ty fredsåren voro få under
1600-talet. Då utskrivning påbjöds, stod vanligen ofred för dörren. Kanske
fördelas manskapet redan på mönstringsstället på korpralskap eller
divisioner, som omhändertagas av några myndiga och mycket fullväxta
korpraler och underofficerare. Så en dag kommer uppbrottsordern.
Korpralskapen samlas till kompanier; framför kompaniet står en kapten med
plyma-gerad hatt på huvudet, pipskägg på hakan, brett skärp om livet, värja i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
