Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gehänget och halvpik i näven. Kompanierna samlas till regementen, och
dessa tåga i veckolånga marscher till inskeppningsorterna, vanligast
Elfs-nabben eller Kalmar, om krigsskådeplatsen låg östan- eller sunnanhavs. Så
var det att embarkera på galärerna, för att — ibland efter veckors
äventyrlig drift eller väntan på vind — omsider hamna på krigsskådeplatsen.
Rutinerade blevo dessa knektar, ty den en gång utskrivne släpptes aldrig, så
länge han kunde föra vapen. Han kunde hemförlovas mellan fälttågen, men
då budkavlen kom, var han självskriven att draga ut på nytt. Veteraner
blevo många av dem. I kompanirullorna från åren närmast efter Gustav
Adolfs död finner man knektar, som varit med sedan Kalmarkrigets dagar.
Det fordrades icke blott några års fredslugn utan ock en statschef med
en säregen administrativ beslutsamhet för att resolut lägga utskrivningen
på hyllan och ersätta den med ett yrkessystem. Låt vara att elementerna
till knektehåll och indelningsverk redan funnos: att utskrivningen efter
mantal mer och mer övergått till utskrivning efter gårdatal, att knektarna
genom långvarig tjänst praktiskt taget blevo yrkesmän, och att avlöning in
natura, även med jord och gårdar, var gammal sed i det penningfattiga
Sverige. Det var dock en ny epok, som började 1680. Redan det »ständiga»
i knektehållets natur var en betänklig nyhet. Fullbesatta regementen i
fredstid? Vad skola de sysselsättas med, och hur skola de underhållas?
»Mili-tien växer oss över huvudet», hade det hetat i rådskammaren redan under
de få fredsåren efter 30-åriga kriget. Men problemet löstes, och det skedde
på ett mycket originellt och ett mycket svenskt sätt. Indelningsverkets
lagfästande fick formen av kontrakt, vilka enliga gammal hävd upprättades
landskapsvis, detta bland annat därför att allmogens representation vid
riksdagen skedde landskapsvis, men även därför, att man ville reglera
roterings-skyldigheten efter de olika landskapens särskilda förhållanden. Åtagandet
var för landskapens del frivilligt, och priset var frihet från utskrivning.
Frivilligheten var icke blott sken; den får sin belysning av det förhållandet,
att först mot 1600-talets slut en del tvekande landskap anslöto sig till
knektehållet. Dettas princip var att förena krigstjänst med jordbruk.
Soldaterna blevo småbrukare eller torpare, som i fredstid bodde var och en
för sig, utbredda över socknar och landskap. Regementet fanns där, men
det syntes ej, det gjorde intet väsen av sig, ty det smälte ihop med det civila
samhället. Ej heller i statsbudgeten utgjorde denna armé något stort
nummer, ty soldaterna underhöllos — till och med med uniform och med
matsäck under de fåtaliga övningsdagarna — av roten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
