Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skedets kanske mest signifikativa attribut, peruken, kom allmänt i bruk
först på 1660-talet. De första, stela och tunga perukerna avlöstes på
1680-talet av de »spanska» allongeperukerna med deras rika locksvall, som
mot seklets slut friserades i allt konstfärdigare uppsättningar. Samtidigt
anlade damerna den höga fontangen (jfr bilden av fontang och
allonge-peruk å sid. 85), som bibehölls ett stycke in på 1700-talet.
Med någon kännedom om tidens hygieniska standard förvånar det ej,
att puder, parfymer och kosmetiska medel kommo till allt flitigare
användning. »Oliban, Jasmin ock Ambra/ Friskar opp mijn Kist- ock
Kamb-rar; / Rosen-Benzoe-Tinctura / Hand ock Kinder lijfligt skura . ..» låter
Columbus Lustwin kväda, under det att Lindschöld fränt ger uttryck
åt gemene mans åsikt, att »Puder, pomada och balsam» bäst passa »mång
snushaan och fräckan dam».
MAT OCH DRYCK.
»De visa större sinne för mat och dryck än för något annat», lyder
en utländsk iakttagares fräna omdöme om stormaktstidens svenskar. »Man
hörer nu intet annat än gästebod och dricka sig drucken», bekräftar 1663
en svensk hovman, Johan Ekeblad, som själv ej synes ha varit benägen
att spotta i glaset. Och poeterna, med fader Stiernhielm i täten,
försummade ej att utlägga texten, varvid samtidens frosseri, svalg och
dryckenskap animerade till ömsevis moralkakor och anakreontiska bekännelser i
stil med Lucidors dryckesvisor.
Dessa uppseendeväckande yttringar av fornnordisk aptit och törst, som
gåvo anledning till främlingarnas ej odelat imponerade kommentarer och
moralisternas straffpredikningar, äro att söka i hovgemaken, i högadliga
gästabudssalar och vid ett eller annat storborgerligt kalas. Ej ens i dessa
kretsar torde de ha hört till vardagsvanorna. Och uppsöker man de breda
befolkningslagren, varmed avses ej blott bönder och hantverkare utan ock
borgaren i gemen och lågadeln, kunna beskyllningarna för överdåd i mat
och dryck med bestämdhet reduceras till rimliga proportioner. Det
förefaller snarare, som hade den i fråga om kosthåll anmärkningsvärt höga
standard, vilken kännetecknar den senare delen av Gustav Vasas
regeringstid, under den yngre Vasatiden uppvisat en fortskridande avknappning.
Forssell, Heckscher m. fl. forskare hålla före, att 1600-talets levnadsstan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
