Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
!
Samtliga här återgivna dryckeskärl av trä härstamma frän svenska allmogehem och ett par
av dem — den jättelika ölbollen (daterad 1683; överst till vänster) och snibbskdlen (nederst
till höger) äro tillverkade och målade pä karolinsk tid. »Ölgässen» till höger och
träskoporna till vänster användes att dricka ur — de flöto omkring på den skummiga ytan av
innehållet i bollarna; mindre sådana att dricka direkt ur funnos emellertid också. På den
vackra snibbskdlen, daterad 167A, läser man en för tiden typisk målad devis, i vilken
vederbörande, sedan han för plågat sig, får uppmaningen: ». . . så gack i säng, förgäth tå icke tin
bästa vän, tagh henne i famn som tu kant bäst...» — Kulturhistoriska museet, Lund.
Hemma var det inte alltid fullt så kräsligt: »man har hittat åtskillige i
marken döde med gräs och halm i munnen som oskälige kreatur», antecknar
mot slutet av sin levnad Karl XI. Stridbarheten gick inte enbart ut över jutar
och moskoviter — »de slåss om säden vid tullportarna», heter det 1651.
Härmed är långt ifrån sagt, att svenska folket i gemen levde på
svältgränsen. Vardagsmaten kan förefalla oss bortskämda nutidssvenskar torftig
och föga omväxlande, men den synes som regel ha varit både närande och
riklig. På landsbygden levde man alltjämt kvar i den medeltida
förrådshushållningens tecken. Färskmat hörde till ovanligheterna och tyckes ej
ha ansetts som begärlig. Saltade, torkade, rökta och på annat sätt
konserverade födoämnen dominera fullständigt. Rotfrukter och spannmål —- till
väsentlig del dock avsedda för ölbrygd — bilda jämte mjölkhushållningens
produkter det viktigaste inslaget i kosthållet. Råg- eller kornbrödet,
stundom smaksatt med vört eller fänkol, åts i regel torrt; de hårdaste kakorna
äro de mest estimerade, noterade 1720 dansken Bircherod, som förvånades
över de i bondstugornas tak upphängda, flata, tunna kakorna, stora »som
ett bottelog». Vetebrödskakor, färgade med saffran, skattades som en läc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
