Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att tobaken uppköpes och förbrukas »av den gemena man fast allmänt över
hela vårt kungarike». Fru Lusta försummar ej heller att fresta Hercules med
»det allerskönste Verginske Toback, som i staden Fins». De tusentals
fragment av holländska kritpipor (»kritthuite Brabandiske pijpor»), som
påträffats vid grävningar i kulturlager från 1600- och 1700-talen, äro att
betrakta som motsvarigheter till de bortkastade »fimpar» och
pappersmun-stycken, som osnygga nutida gator och samlingsplatser.
Vad slutligen angår de för senfödda svenskar hart när otroliga exemplen
på ett storvulnare släktes överdåd i fråga om mat och dryck, så äro dessa
tämligen mångomskrivna, varför det i detta sammanhang må vara
tillfyllest med några få, siffermässiga uppgifter. Man kan sålunda erinra om
huru under Johan III :s tid en enbart för den kungliga familjens bord
avsedd, månatlig rekvisition uppgick till 63 oxar, 298 får, 980 höns,
950 vildfågel, 858 laxar och gäddor, en mängd oxtungor, skinkor och
svinryggar m. m., om Gustav II Adolfs bröllopskalas, då det spenderades 13,000
kannor rhenskt, spanskt och franskt vin samt 82,000 kannor
Stralsund-och Rostocköl och vidare om samme, med tiden också tämligen fetlagde
monarks vardagsmiddagar med trettio rätter på bordet i tre omgångar med
tio rätter i varje, sista gången med bakverk och konfekt o. s. v. Svenskt,
om ej rent av europeiskt rekord — må vara på utländsk botten — synes ha
satts av Karl Gustav, som under den Westfaliska fredens på sina håll icke
alldeles obefogade feststämning undfägnade delegaterna i Niirnberg med en
middag i fyra omgångar med trettio rätter i varje (jfr plansch i bd 3).
Att man hemma i Sverige — även under bister nödtid med tusentals
svältdöda — efter bästa förmåga sökte vidmakthålla sitt internationella
anseende, visar exempelvis utspisningen av en portugisisk ambassad 1641,
då det serverades trettiotvå rätter för sändebudet, tjugoåtta för
junkare-bordet, tolv för pager och lakejer samt sex för gemene man. Den engelske
ambassadören Whitelocke, som under sin vistelse i Sverige 1653—54 hann
bli grundligt utled på det omåttliga ätandet och det än värre supandet,
trakterades med middagar i fyra omgångar, »alla rätter efter det franska
köket». F. ö. notera utlänningar, icke utan påtaglig tillfredsställelse, att
den tunga tysk-nederländska mathållningen fr. o. m. 1600-talets mitt i de
högförnäma husen i Sverige alltmera begynner vika för det franska kökets
mångahanda finesser. Äran av att ha lanserat denna kulinariska
nyorientering liksom också »välskt» bordsskick synes tillkomma Magnus Gabriel
De la Gardie, som efter sin franska ambassad 1646 höll en middag, vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
