Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
niererade modedanser.
Jämte de olika slagen
par-, tur- och
kontradanser av tyskt, franskt
och engelskt ursprung
begynte under loppet av
1600-talet en högeligen
populär pardans, »som ur
en strängare anständighets
synpunkt lämnade
åtskilligt övrigt att önska» (E.
Klein), att vinna insteg,
nämligen polskan. I en av
Israel Holmströms visor
återklingar i ett
danspro-gram, som åtminstone
delvis förefaller välbekant, ett muntert genljud av den karolinska tidens
borgerliga förlustelser:
»Nu fort med leken: iag drog öfver hafvet, det salta,
Och straxt deruppå: fattig fogel; då måste man halta.
Seen kommer den leken: Jag hafran min skal låta skiära,
Der näst: Hvad vill bonden sin unga kiär hustru förähra?
Så dansas här fritt: Stubbe, stätta,
Brand Nicola går med i raa;
Sedan Qvarn-Dantzen fort:
Det är ey der med giort.
Så skall man jungfrurna tvätta.
Då föllier derpå: Jag väl veet hvar höglofte det ständer,
Der inne boor fager en möö; hvem är som icke vånder
På planschen å motstående sida ser man några exempel
pä förnäma svenska barns övervägande krigiskt betonade
leksaker vid 1600-talets mitt. Den här avbildade
gunghästen lär enligt traditionen ha ridits av Karl XII som liten
pojke — men den kan annars mycket väl ha kommit från
barnkammaren på vilket förnämt karolinskt slott som
helst. — Kulturhistoriska museet, Lund.
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. När den unge tyske konstnären Ehrenstrahl, som ännu
hette David Kläcker (han adlades och antog namnet Ehrenstrahl först 1674) 1651 målade
C. G. Wrangeis barnskara (f. ö. konstnärens första kända arbete i Sverige), var det en
mycket tidstypisk bild han åstadkom. En stor krigares barn skulle presenteras under
flygande fanor och klingande spel, på hästar (den kokette lillminsten på en käpphäst) och
med yviga plymer på hattarna. Dessa småttingar växte upp i en lyx, för vilken de till
största delen hade att tacka det stora kriget, som de lärde sig älska för dess ära och dess
byten, och kände sig med skäl som arvtagare till all mänsklig härlighet, som börd och
rikedom pä denna tid kunde skänka. — Skokloster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
