Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samma generation som den store franske militäringenjören Vauban. Också
på detta område höll Sverige sålunda jämna steg med övriga europeiska
stormakter.
Även fortifikationsmän av lägre grad fingo stor betydelse för svensk
byggnadstradition, icke minst som civilarkitekter vid stads- och
herrgårds-byggen. En hel rad skulle här kunna uppräknas, föregångare till den för
1700-talets herrgårdsbyggen så betydelsefulle kapten Carl Wijnbladh.
KONTAKTEN MED UTLANDET.
Det finns en prosadikt bevarad, skriven av den åldrade Tessin d. y.
Den handlar om hans hjärtas rastlöshet och hans skaplynnes hetshunger.
Ragnar Josephson avslutar sin Tessinboks första del med att citera
ifrågavarande dikt som ett gripande uttryck för konstnärens begär att spegla
allt av Gud och människor skapat: — -—- —- »om dett hjerta, som är så
rörigt, att dett har utij sig ett qwecksölfwer, som aldrig stahnar; som altijd
har brått om, och aldrig trötnar, som är i en stadig rörelse, och aldrig
hwilar; som helt och hållit är utom sig, och ändå aldeles inutij sig sielf;
som är fritt, och ändå inslutit; ju mehra det är inskränckt, ju mehra är
dett flychtigt; som sig fördelar uppå många orter, är ändå helt;––»,
så minner Tessin om sitt livs strömmande ingivelser och det som han
fångat in i ett rörligt ingeniums blandning av kaos och fasthet. Ett
bläddrande i hans otaliga studieteckningar från ungdomens utlandsår förstärker in-
FACSIMIL Å MOTSTÅENDE SIDA. »Den hand, som tecknat palatsen i ’Suecia’ har hår
gjort en enkel modellritning till ett bostållshus, ett ’militie-boställe’. Såsom synes har man
här ej långt till ryggåsstugan, ty det långa, låga rödmålade huset under sitt grönskande
torvtak saknar vind. Fönstren äro låga och långa och få tänkas fyllda med fyrkantiga,
små, blyinfattade glas. Det gaf en vacker dager in öfver rummen. Bland dessa saknas
icke en gästsal, där den tidens enkla men bastanta gästfrihet både i mat och dryck kunde
utvecklas. I alla rummen synes den öppna, hvitmenade spiseln; kring väggarna stodo
kistorna och skåpen, samt de höga sängarna ungefär som Wislanda prästgård skildras
hos Sam. ödmann. Det var till sådana hem, med sina omgijningar af äng och skog och
sjö eller en buktande å, tankarna gingo hos fångarna därborta i Simbirsk eller Tobolsk.
Barnen därhemma växte och blefvo stora: stöfvaren, som fick sköta drefvet på egen hand
om han ville, blef omsider grå och stelbent framför spiseln. Men vi kunna också tänka
oss andra scener: den återkomne karolinen framför spiselbrasan i vinterkvällen,
berättande än ett än ett annat kapitel af den karolinska sagan. Böcker fanns ej många i huset
och på dem ödde man ej talgljusen. Hvad behöfde man heller läsa böcker — sagan räckte
till.» — (Aug. Quennerstedt, i vars samlingar till Sveriges historia under Karl XII detta
originaldokument av Erik Dahlbergs hand befinner sig.) Lunds universitetsbibliotek.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
