Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trycket av den gamles diktade
hågkomster (se bild å nästa sida).
Vilken svikt äga icke hans dynamiskt
livfulla annotationer, vilken puls
slår icke i dessa snabbt nedkastade
skisser! Man påminner sig osökt
Sergels teckningar från de
romerska åren med deras vitala prägel.
Det var genom sådana intensiva
studier och genom många och långa
resor, som arkitekter av typerna
Dahlberg och Tessin höllo
kontakten öppen med den europeiska
utvecklingen. Kanske var det
rörligheten hos den yngre Vasatidens
expansiva pioniärer, som gick i arv och som utvecklades till allt livligare
kringsynthet, några vilja kalla det eklekticism. En viktig omständighet
var också, att utlänningar av sådan kvalitet som De la Valléerna, far och
son, hade fått stora uppdrag på svensk botten. En tävlan med
internationellt berömda konkurrenter krävde naturnödvändigt av de inhemska
talangerna en motsvarande meritering genom studier i utlandet. Så
länkades Tessinarna, far, son (och sonson), in på det internationella
kulturutbytets vädjobana, och den svenska arkitekturutvecklingen under
karolinsk tid blev en dristig och mångskiftande sammanfattning av inhemskt
och utländskt med det sistnämnda som huvudaccent, ju mera blicken
vidgades mot söderns horisonter.
Perspektivet åt »den romerska andan» hade börjat med en allmän,
fransk-italiensk-holländsk orientering men inriktades längre fram alltmera
avgjort åt det rent italienska med bl. a. Tessin d. ä:s resoluta romerska
grepp i gamla Riksbankshuset vid Järntorget i Stockholm (1670-talet; bild
hand 4, sid. 186) och fick sitt allt överglänsande huvudmonument i Tessin
d. y:s Stockholms slott. Drottningholms slott (1660—70-talen) utgjorde
däremot den tidigare, allmänna klassicismens höjdpunkt. Jean De la
Vallées äreport till drottning Kristina (1650) efter romerskt mönster (bild
band 4, sid. 354) spelade också en viss — om ock mera efemär — roll
i utvecklingen. Viktigare i detta sammanhang var den tydligt påvisbara,
redan på 1650-talet präglade romerska fasadkaraktären i det Oxenstiern-
jV. Tessin cl. y:s självporträtt i Tessinska
samlingen i Nationalmuseum, en pennteckning
dragen med lätt hand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
