Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En av Skansens märkligaste förvärv under senaste
decenniet är den frän Närke ditförda herrgården
Skoga-holm, en ödegård, som i sista stund räddades från ett
långsamt smygande förfall. Numera utgör den
Ijusrappa-de huvudbyggnaden kärnan i en stor anläggning, omgiven
av trädgårdar, gårdsflyglar (ditflyttade från andra häll)
och flankerande hörnpaviljonger i förband med en
reguljär gårdsplan — alltså ett liknande komplex som den i
Löfsätra-teckningen (bild ä föregående sida)
åskådliggjorda gårdsanläggningen. Byggnaden har under ytlagret
en karolinsk kärna, en timmerbyggnad av kärvt slag.
Under rekonstruktionsarbetet fick den någon tid behålla
detta — ovan i en teckning av G. Gustafsson angivna
— utseende, innan det definitivt bestämdes, att
Skoga-holm som byggnad på Skansen borde visa sin 1793—94
uppsnyggade gustavianska dräkt.
TESSIN D. Ä. OCH
DROTTNINGHOLM.
Om man utgår ifrån
att arkitekturen är en
samhällsspegel, som
återger tidens och landets
sociala, materiella och
allmänt politiska
struktur, vill man gärna som
första exempel hänvisa
till det franska Versailles,
denna strålande
manifestation av absolutismens
politiska idé under
konung Sol, Ludvig XIV,
som spände rikets alla
krafter, även de
konstnärliga, för enväldets
triumfvagn. Konsterna
inpassades i ett system,
som gott kunde jämföras
med bilden av undersåtars knäfall för en allom bjudande suverän maktvilja;
arkitekter, byggmästare, bildhuggare, målare, inredare, trädgårdsarkitekter
etc. bildade tillsammans en stab i subordinationsförhållande till det stora
verket, vars utformande från plangivningen till detaljerna dirigerades med
envåldsmakt från toppen. De märkliga franska arkitekterna under Ludvig
XIV — en Perrault, en Levau, en Hardouin Mansard — voro stora
organisatörer, de förmådde hålla samman spridda impulser i fasthet och stadga.
Så blevo de stora franska anläggningarna, främst under 1600-talets senare
del, utpräglade »enhetsverk». Väldiga perspektiv, geometriskt fixerade
huvudaxlar, sammanlöpande biaxlar, på rätta platser infogade smycken
(målade, skulpterade, planterade) innanför eller utanför centralanläggningen,
ja, själva landskapsbilden tuktades i överensstämmelse med byggnadens
axelsystem: den franska trädgården i sin typiska form var en produkt av
denna vilja till enhet och absolut organisation.
Den tessinska byggnadsepoken är på sitt sätt en svensk motsvarighet till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
