Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och damer kappraka; den vertikala bildhållningen härskar fortfarande.
Det lodräta är ledande formprincip, och det ser sannerligen ut, som om
tyngdlagen även behärskade de porträtterades sinnen. Det är inte bara
så, att damernas händer hänga slappt ned med sin solfjäder eller sina
handskar i stället för att lyftas till en förbindlig gest; det är inte nog med
att herrarna stelt söka stöd mot höften eller mot ett bord, att man
aggressivt breder ut sina armbågar liksom till försvar för sina rättigheter. Den
föga inbjudande stämningen i dessa människoskildringar talar även ur
deras fysionomier, i vilka aldrig ett leende spricker fram, aldrig en
känsloyttring upplivar den bistra ytan. Man håller på sin värdighet, man stannar
inom sitt skal. Även nästa generation, den som gör sin stora insats genom
att introducera Sverige som maktfaktor i den europeiska politiken, präglas
inte just av någon större ledighet vid sitt framträdande i bild. Den högtidliga
uppsynen är emellertid ett gemensamt drag inom hela den europeiska
hov-porträttstil, av vilken den svenska endast är en avläggare.
FRÅN HOLGER HANSSON TILL DAVID VON KRAFFT.
Vid stormaktstidens början liksom i fortsättningen — och liksom tidigare
— rekryteras vårt måleri övervägande av utländska mästare. De tecken
till en inhemsk skoltradition, som verkligen finnas, visa i samma riktning,
om också i någon mån avvikande genom en provinsiell förenkling av
formen. Vid seklets inbrott finna vi en svensk kraft vid kungahovet. Holger
Hansson är hans namn, och det märkliga med honom är hans
lärlingsför-hållande till den främste hovmålaren under Johan III :s tid, van Uther;
han får måla litet av varje, dekorativt arbete som tornerlansar och fanor
med landskapsvapen, men även porträtt; på hans förlaga återgår
Trauth-mans Gustav Adolfs-gravyr i 1618 års bibel, sannolikt även den i 1617 års
stadslag (se bd 4, sid. 329), båda inramade av en serie landskapsvapen.
Tidens övriga mästare äro invandrade. I Hanssons generation märkas
Arendt Lamprechts och något senare dennes son Cornelius Arendts. Några
namn av en även internationellt god klang förtjäna framhållas: för Gustav
Adolf arbetar en förutvarande kejserlig hovmålare, Jacob Hoefnagel, samt
den tidvis för danske kungen verksamme Jacob van Doordt; härvidlag är
det dock endast fråga om kortare besök. Rotfast blir den på 1620-talet
inflyttade Jacob Elbfas, som vid sidan av en viss Johan Assman omkring
1640 är vårt porträttmåleris främsta tillgång, fast förvisso icke någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
