- Project Runeberg -  Svenska folket genom tiderna / 5. Den karolinska tiden /
354

(1938-1940) [MARC] With: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dukter trängt ut tennföremål i dess
huvuduppgift att vara vardagens
bruksvara — var en formal
släktskap påtaglig i förhållande till
denna ädla metall redan i äldre tider.
Tennet har, liksom silvret, också hos
oss en intressant historia. Just under
löOO-talet infaller f. ö., genom
Gustav II Adolfs utfärdande år 1622
av nya skråförordningar för
»kann-och grytgjutarna», en period av
yttre ordning och lyckosam utveckling
för detta hantverk.

På grund av sin vekhet är tennet
icke lämpligt för drivning,
formgivningen sker i huvudsak endast
medelst gjutning; härav dess kanske
största divergens i förhållande till
silvret. Orneringen utföres vanligen
i olika slags gravyr. Direkt
av-hängighet av silvret se vi framför allt hos t. ex. skedarna, vilka dock i våra
dagar endast sparsamt kunna påträffas. Deras typ är 1500-talets ännu
mot 1600-talets slut. Ljusstakar, skålar och dryckeskannor följa likaledes i
stort sett silvrets former, språket är dock här naturligt nog förgrovat.
Beträffande vissa flaskor (med skruvlock och plana, släta sidor) följer tennet
gärna det förenklade formspråk vi tidigare hos silvret påvisat som västsvenskt
eller engelskt. Men tennet har också ett mera originellt formförråd, vars
skönhetsvärden man kanske ej alltid tänker på. Dessa former utmärka sig
gentemot silvret för en viss stram enkelhet, man kan understundom med rätta
t. o. m. rubricera den som monumentalitet. Strama och värdiga äro, för
att nämna ett exempel, de stora bägare, som ingå i Hedvig Eleonoras
serviser på Strömsholm och Svartsjö. Funktionella och linjerena äro de
handfat jämte kannor, likaledes avsedda för de nyssnämnda slotten,
som riksänkedrottningen låtit utföra. Det är de båda
Stockholmsmäs-tarna Fijth Fijthson och Johan Johansson, som med sina stämplar signerat
dessa föremål.

Tennbägare, som ingått i drottning Hedvig
Eleonoras serviser pä Strömsholms slott. De
äro daterade 1080 och dekorerade (i gravyr)
med drottningens krönta initialer (»Hedvig
Eleonora Regina Sueciæ») och slottets namn;
i övrigt göra de ett fullkomligt »modernt»
intryck med sin rena, strama form —
sällsynt och överraskande i en tid, som bär
barockens namn och en märklig motsats till de
formutsvävningar, varmed samma tids
silversmeder gärna briljerade.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:03:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolket/5/0408.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free