Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den svenska medaljkonsten stod i början av 1700-talet synnerligen högt, främst tack vare
den i Schweiz födde men i Sverige verksamme gravören Johan Carl Hedlingers och hans
lärjungars skicklighet. Hedlingers arbeten utmärkas av en överlägsen portråtlkonst och
klassiskt enkla sinnebilder ■— båda egenskaperna framträda på denna minnespenning,
slagen över Karl XII. Frånsidan bär en inskrift, som närmast kan översättas med: »för
stolt att låta tvinga sig» jämte devisen »till minnet av den storsinte».
Karl X Gustavs korta regeringstid är ur numismatisk synpunkt
märklig främst genom den då påbörjade kontinuerliga utmyntningen av
guld-dukater, vilka sedan så gott som årligen präglades till in på 1870-talet.
Dukaten var i likhet med riksdalern en rent utländsk myntsort, och något
samband med det svenska myntsystemet hade den icke; till större antal
präglades dukaten heller icke.
Från 1660-talet kan en märklig nyhet noteras: våra äldsta sedlar och även
Västerlandets äldsta i egentlig mening, utgivna av den s. k. Palmstruchska
hanken. Sedlarna lydde å bestämda, avrundade belopp 1,000, 100, 25 och 5
daler kopparmynt. Det nya betalningsmedlet mottogs med glädje, det var ju
onekligen åtskilligt »portablare» än kopparplåtarna. Men emissionerna
gjordes för stora. Sedlarna föllo i kurs mot det hårda myntet, folk skyndade att
inlämna sitt sedelinnehav, med påföljd att banken tömdes på likvida medel
(1663). Innan detta blev avhjälpt, hade vi faktiskt en kortare tid
pappers-myntfot. Sedlarna indrogos efter hand, dock sedan de, i samband med
myntväsendets omorganisation, först utbyttes mot valörer i daler silvermynt.
1664—65 kom så den stora epokbildande nyordningen av myntväsendet,
vilken bl. a. innebar, att relationen mellan daler silvermynt och daler
kopparmynt fixerades som 1:3. Den väsentligaste av de då planlagda
åtgärderna, inhiberandet av kopparmyntningen (med undantag av den minsta
sorten, Ve öre silvermynt), kom emellertid att stanna på papperet. Dock
kom den närmaste tiden (fram till 1674) att bli en utpräglad »silvertid»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
