- Project Runeberg -  Svenska folket genom tiderna / 6. Frihetstidens kultur /
13

(1938-1940) [MARC] With: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Flera försök till
reformering av förhållandet
gjordes, men helt lyckades
man aldrig stävja trafiken.

Det var en varmblodig
och känslobetonad
församling, som debatterade
på riddarhuset. När vid
betydelsefulla uppgörelser
de politiska lidelserna
råkade i svallning, uppväxte
mycken oro i riddarhusets
stora sal, och det kom då
lätt till stormiga
uppträden, som protokollens
högtidliga kansliprosa blott
nödtorftigt förmår skyla
över. Det krävdes då
också alldeles särskilda
egenskaper hos lantmarskalken
för att leda och behärska
de obändiga skarorna och
avstyra våldsamheter.
Under de brusande
debatterna fingo emellertid olika
åskådningar tillfälle att
brytas mot varandra, den
politiska vältaligheten
började fira triumfer, det
andliga livet stimulerades.

Adeln, som till stor del
utgjordes av civila och
militära tjänstemän, kom
under hela Frihetstiden att
inta en ledande ställning i
staten och samhällslivet.
Ett uttryck för dess bety-

»Jag försäkrar, att jag tänker grunda min myndighet
med mildhet och rättvisa uti undersåtarnas hjärtan, och
att jag i synnerhet haver en osmak för den så kallade
suveräniteten eller det oinskränkta konungsliga
enväldet, det jag alldeles förkastar, och är nöjd, att
detsamma aldrig i eviga tider uti Svea rike äter må
införas ...» Sä alldeles uppriktig var förvisso inte denna
»osmak» hos dottern och systern till de bägge
enväldiga Karlarna, men hellre än att se sig berövad den
tron, till vilken åtminstone hon själv ansåg sig ha
arvsrätt, kapitulerade hon och förklarade sig beredd
att regera efter »de besluter och den regeringsform, som
nu eller framdeles av Sveriges rikes ständer kunna varda
författade». Långt mindre smidighet visade hon i
fortsättningen, och hennes regering blev koit. - J. Starbus:
Ulrika Eleonora. Oljemålning. Privat ägo, Stockholm.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:03:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolket/6/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free