- Project Runeberg -  Svenska folket genom tiderna / 6. Frihetstidens kultur /
23

(1938-1940) [MARC] With: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mande makter vid fredssluten utsatte honom för ovilja och förödmjukelser.
Älskarinnor och jakt blevo sedan hans huvudintressen. Konungamakten
kom ohjälpligt i nedan under hans långa regeringstid.

Däremot lyckades onekligen Arvid Horn, som 1720 åter beklätts med
sitt ämbete, för en tid att framgångsrikt hävda rådets myndighet. Genom
fördragen 1719 med England—Hannover, 1720 med Preussen och med
Danmark och 1721 med Ryssland hade Sverige åter fått fred, om än med
förlusten av sitt Östersjövälde. Utmattat och övergivet av alla hade landet måst
finna sig i sitt öde. Men snart nog gjorde sig fantasifulla förhoppningar
gällande. De knötos till hertig Karl Fredrik av Holstein-Gottorp, Karl XII:s
systerson, nyligen utestängd från svenska tronen men nu betraktad som en
beaktansvärd kandidat till tronföljden. Han hade begivit sig till Ryssland
och blivit förmäld med Peter den stores dotter Anna, och många hoppades
nu, att Sverige genom hertigen på ett eller annat sätt skulle återfå de
förlorade Östersjöprovinserna. Arvid Horn fann emellertid dessa planer
äventyrliga, och genom anslutning till västmakterna, England och
Frankrike, lyckades han vid riksdagen 1726—27 krossa det holsteinska partiet.
Dess främste män, Josias Cederhielm och Mauritz Vellingk, avlägsnades ur
rådet, andra rådsherrar av det besegrade partiet fingo varningar av
ständernas »stora sekreta deputation».

Med kraft och klokhet lyckades Arvid Horn nu befästa sin
maktställning. I rådet lät han insätta ett antal pålitliga anhängare, och stödd på
denna rådsmajoritet styrde han Sverige. »Greve Arfved Horn hade de flesta
egenskaper, som skapa en stor minister: vackert utseende, lätt talegåva,
vänlighet, mod, intryckskraft, erfarenhet, oförtrutenhet och ett oförlikneligt
minne. Efterhängsen i sina anläggningar, hittig i utvägar, skarpsynt i valet
av arbetare: något mer hetsig än en cantzli-president vara bör: gudfruktigt
hjärta med kanhända för mycket utvärtes sken; aldrig klämtade 10, att han
icke uppstod av sin stol i rådet eller cantzliet och läste. En gång avviste
han från sitt bord en man, såsom den där talade emot Guds ord, i det han
påstod, att världen gick omkring en stillastående sol. Sådant hindrar ej,
att han kan inskrivas ibland de store män Sverige haft.» Så tecknar honom
en hovsam politisk motståndare och blivande efterträdare som
kanslipresident, Carl Gustaf Tessin.

I kraft av sin personliga pondus ledde Horn också ständerna såsom
lantmarskalk vid 1726—27 och 1731 års riksdagar. De viktiga bänkmansvalen,
varigenom elektorer för val till Sekreta utskottet utsågos, skedde under hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:03:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolket/6/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free