- Project Runeberg -  Svenska folket genom tiderna / 6. Frihetstidens kultur /
38

(1938-1940) [MARC] With: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gråa princip var allt annat än ägnad att befordra statsmaskineriets drift
och effektivitet. Den bristande kontrollen på ämbetsmännen förde också
med sig slapphet och självsvåld inom förvaltningen.

Därtill kom det ohejdade slöseri med statens medel, som var en följd
av Hattarnas näringspolitik. Räntefria lån till fabriker och företag av
olika slag, premier av alla de sorter togo statskassan i anspråk. Den
blomstring, som detta till en början åstadkom, var till stor del konstlad
och saknade bärkraftigt underlag. Varorna blevo ofta dåliga, då verklig
konkurrens saknades genom alla skyddsförordningar. Hela varupartier,
som fabrikanterna belånat mot allmänna medel, kunde befinnas så
underhaltiga, att de måste slumpas bort till vrakpriser. Men vad som direkt
kom att ställa alla systemets avigsidor i bjärt belysning och föra regeringen
i fördärvet blev dess utrikespolitik.

Liksom år 1741 var det åter (på 1750-talets senare del) storpolitiken,
som lockade. Ett europeiskt krig hade brutit ut 1756. Fredrik den store
av Preussen, lamt understödd av England, kämpade för livet mot
stormakterna Österrike, Frankrike och Ryssland. Man ansåg ganska allmänt,
att Fredrik II skulle duka under för övermakten, och Frankrike eggade
sin gamla allierade Sverige att deltaga i striden. I det svenska rådet voro
meningarna delade. Tessin, som nu alltmera drog sig undan det politiska
livet, var i grund och botten emot äventyret och pekade på 1741.
Kanslipresidenten, Anders Johan von Höpken, tvekade och visade sig sakna
ledaregenskaper. Men rådets flertal var avgjort för att slå till. Man
hoppades på en lätt vunnen vinst; en och annan önskade kanske dessutom att
ytterligare förödmjuka Lovisa Ulrika, den preussiske konungens syster.
Majoriteten drog de övriga med sig, och år 1757 ryckte svenskarna in på
preussiskt område.

Den svenska krigsmakten var ingalunda lämpad för ett anfallskrig.
Tillståndet i armén var allt annat än mönstergillt, men man hoppades
tydligen kunna rycka fram utan att stöta på motstånd. Fredrik den store

PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. Uniformer från pommerska krigets tid, till vänster
Västmanlands regemente från åren 1745 och 1756; samtidig med den sistnämnda är
husaruniformen längst till höger, tillhörande Kronprinsens husarregemente, som 1757 uppsattes
på Rugen och under Gustav III:s tid överflyttades till Sverige. Bägge dessa regementen
deltogo i sjuåriga kriget, dit Sverige enligt överenskommelsen med de allierade skulle
sända 20,000 man förutom garnisonen i Stralsund. — Litografi av A. Schutzercrantz 1820.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:03:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolket/6/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free