- Project Runeberg -  Svenska folket genom tiderna / 6. Frihetstidens kultur /
55

(1938-1940) [MARC] With: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Utvecklingen har
därför helt naturligt gått
vidare. Bestämmelserna i
1734 års lag ha undan
för undan kommit att
revideras. Straffrätten har
humaniserats, tortyren
tagits bort, dödsstraffet
avskaffats, släktens starka
rätt över den fasta
egendom, som den enskilde
ärvt, har försvunnit,
jordförhållandena på
landsbygden ha förändrats,
kvinnans rättsliga
ställning har höjts, de hand,
som hundo handel och
hantverk, ha upplösts.

Viktiga tillägg, som
hänföra sig till nya tiders
ändrade förhållanden, ha
gjorts. Men lagen hade
sina djupa rötter i
gammal svensk rättslig
åskådning och har också i
grundläggande delar
bevarat sin livskraft både i Sverige och Finland. Detta gäller kanske främst
inom privaträttens område. Med all rätt har Svea rikes lag blivit kallad
ett nationellt storverk.

Inte minst i Finland kom 1734 års lag att få en utomordentlig betydelse.
Jämte de svenska grundlagarna av 1772 och 1789 utgjorde den efter
landets skilsmässa från Sverige ett fast värn mot försök att förryska landet.
Lagen betraktades som ett dyrbart kulturarv, som det gällde att slå vakt
om. Och då ju innehållet i lagen på det intimaste var förknippat med det
enskilda livets alla förhållanden, kom den ganska naturligt att helt
annorlunda ingå också i gemene mans medvetande än grundlagarna. Lagboken
hade redan 1759 blivit utgiven på finska. 1808 utkom den åter på finska

När här avbitclade tortyrtång sist var i bruk, är det ingen
som vet — men det kan ha varit under det århundrade,
som ibland kallas upplysningens. — Kulturhistoriska
museet, Lund.

Spöslitning var ett vanligt straff i 173i års lag. Det
drabbade endast män — motsvarande för kvinnornas
del var hudstrykning med ris. Den förstnämnda
exekutionen ägde rum antingen vid spöpålen (»kåken», se
bild å sid. 53) eller också i en spöbänk; bilden visar
inrättningens konstruktiva ändamålsenlighet. —
Kulturhistoriska museet, Lund.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:03:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolket/6/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free