- Project Runeberg -  Svenska folket genom tiderna / 6. Frihetstidens kultur /
56

(1938-1940) [MARC] With: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

språket i en upplaga, som
blivit översedd och
förbättrad av professor
Mathias Calonius, vilken
såsom universitetslärare i
Åbo under en lång
äm-betstid utövade en
rätts-vetenskaplig verksamhet,
som i viss mån kan
jämföras med David
Nehr-man-Ehrenstråles i
Sverige. På grund av de
politiska förhållandena i
Finland, där efter
lantdagen i Borgå 1809
ständerna inte
sammankallades förrän år 1863 och
riksdagen även sedermera
endast ganska sällan
samlades, kunde det finska
lagstiftningsarbetet på
intet sätt hålla jämna steg
med det svenska. Följden blev, att i Finland 1734 års lag i helt annan
utsträckning än i Sverige kom att stå orubbad kvar.

Redan Erik Lindsköld hade varit en språkets mästare, och Gustaf
Cron-hielms mest betydande insats torde just ha legat på det formella området.
När han överlämnade verket åt 1731 års ständer, förklarade han: »Arbetet
har varit icke mindre svårt och besvärligt än långvarigt och bekymmersamt,
och ehuruväl det synes intet så hava varit, alldenstund verket ej är stort
och vidlyftigt utan litet och kort, så är dock kortheten just det som
särdeles förorsakat möda och omhugsande, ja, så att man ofta har måst
använda några timmars tid till att påfinna ett enda laggillt och lämpligt ord,
efter som det ock heter: Lex brevis est atque imperiosa». Från böndernas
sida kom också det erkännandet, att den nya lagen var »så klar och tydlig,
att den ej lätteligen torde stå att missbruka till den enfaldiges förfång».

För sin omgivning under Frihetstiden framstod Cronhielm som en gam-

Ett par handklovar kunde användas som fängsel —
dubben var avsedd alt hålla brottslingen, vars handleder
sattes i press under tvingskruven, fast vid en stock eller
vägg. Handklovarna kunde emellertid också begagnas,
när en förbrytare med hjälp av tortyr skulle förmås
att bekänna; i handklovarna hissades han upp sd högt,
att han kunde röra golvet blott med en tå i sänder.
Tortyren förbjöds i värt land först 1772. —
Kulturhistoriska museet, Lund.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:03:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolket/6/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free