Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rikesresa vid 1600-talets slut förvärvade han sig korrespondenter och vänner
bland tidens främsta vetenskapsmän och ansågs vid sin hemkomst till
Uppsala mogen och värdig att intaga mer än en lärostol vid sitt gamla
universitet. Vid endast 27 års ålder utsågs han (1702) till chef för
universitetsbiblioteket och inledde genom sin ljugoåriga verksamhet en ny epok i dess
historia. Benzelius är ett av den svenska bibliotekshistoriens mest lysande
namn, och även som forskare och urkundsutgivare har han bevarat sitt
namn i den svenska lärdomshistoriens hävder.
Eric Benzelius var trots detta ingen instängd kammarlärd utan ägde
öppen blick för tidens politiska och religiösa frågor. 1 sina första studier
hade han handletts av den blivande Uppsaladomprosten Lars Molin, en av
de män, som varit med om att planlägga det nya statsskicket och därför
räknats till Frihetstidens riksfäder. Molin utövade ett starkt inflytande på
sin elev och lade väl då grunden till de »republikanska fördomar», som
Benzelius på somligt håll ansågs hysa. Under sin långvariga utlandsresa
kom han i beröring med olika religiösa riktningar, såväl ortodoxa som
pietistiska, och bevarade livet igenom en vidsynt och tolerant syn på de nya
religiösa rörelserna. Samtidigt företrädde han en klart genomtänkt och
skickligt framförd åskådning i de kyrkopolitiska frågorna, där han med
skärpa och seg energi kämpade för kyrkans självständighet gentemot såväl
ständervälde som lekmannastyre.
Som ombud för Uppsala stift kom Benzelius, ännu
universitetsbibliotekarie, till 1723 års riksdag och började därmed en lång och synnerligen
inflytelserik allmänkyrklig verksamhet. Sakkunnig och principfast men
samtidigt smidig och försonlig växte han inom kort till sitt stånds verklige
ledare, utan vilkens insats utvecklingen på det kyrkopolitiska området
säkerligen gestaltat sig helt annorlunda. Höpkens försmädliga omdöme om
Benzelius, att denne var »en fullkomlig jesuit och sofist i allmänna saker»,
är riktigt, om man därmed avser Benzelius’ skickliga förmåga att lotsa sig
fram mellan blindskären mot det mål, som han klart hade fattat i sikte.
Säkert är, att det var hans överlägsna statskonst, som under Frihetstidens
tidigare skede besparade kyrkan många svårigheter och i stället beredde
henne stora vinster. Under tiden steg han allt högre inom hierarkien, blev
biskop i Göteborg och sedan i Linköping för att slutligen sextiosjuårig
koras till kyrkans primas.
Hans efterträdare som ärkebiskop blev hans åtta år yngre broder Jacob
Benzelius, då för tiden biskop i Göteborg. Denne, som icke ägde sin äldre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>