Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
självbestämmanderätt. Det var emellertid först genom Philipp Jacob
Spe-ners skrifter och verksamhet på 1670-talet, som dessa reformtankar kommo
till sådant uttryck, att de ledde till en verklig religiös rörelse, pietismen.
I den lilla skriften »Pia desideria» (latin: Fromma önskemål) framlade
Spener år 1675 sitt reformprogram för kyrkan. Under kritik av den
samtida lutherdomen angav han vissa bestämda botemedel: konventiklar borde
hållas under prästernas ledning med läsning av bibeln; lekmännen skulle
medverka i kyrkolivet enligt Luthers ord om det allmänna prästadömet;
prästerna borde utbildas främst till fromma män; predikan skulle ej utgöras
av skolastisk lärdom utan av uppbygglig förkunnelse.
Speners reformkrav mottogos först med allmänt bifall, och den nya
rörelsen vann många anhängare särskilt bland prästerna och adeln. Men
snart mötte detta nya konventikelväsen och denna nya religiositet bittert
motstånd från kyrkligt ortodoxt håll. Massor av stridsskrifter och
förordningar utgåvos mot pietisterna, såsom Speners anhängare snart kallades.
Trots detta fortfor den nya rörelsen att vinna insteg icke blott i Tyskland
utan även i angränsande lutherska länder.
Efter Speners död 1705 övergick ledningen av den pietistiska rörelsen
till professorn vid det nyinrättade universitetet i Halle August Hermann
Francke. Han företrädde en långt mera stridbar och viljebestämd
fromhets-typ än den veke och fridsamme Spener, och han framställde kravet på att
en rätt kristen måste erfara en plötslig, ångestbetonad religiös krisstämning
med efterföljande omedelbar visshet, bestämd till tid och rum.
Francke gjorde Halle till pietismens centrum, och därmed fick rörelsen
en hel fakidtet till sitt språkrör. Han omskapade de teologiska studierna i
mera praktisk riktning och erhöll därför lärjungar från alla håll även
utanför Tysklands gränser. Hallepietismen fick en starkt lagisk karaktär med
en viss avoghet mot kulturlivets estetiska sidor. Lyx, nöjen och dylika ting
fördömdes skarpt. Däremot gjorde Hallepietismen genom sina filantropiska
stiftelser och skolor en banbrytande insats. Genom sin »inre mission» kan
den sägas ha lagt grunden för det frivilliga kyrkliga arbetet. Även för den
yttre missionen blev Halle banbrytande.
När pietismen mot slutet av 1600-talet nådde Sveriges landamären,
liknade den svenska kyrkan i stort sett den samtida tyska. Den svenska
1600-tals-ortodoxien kännetecknades liksom den tyska av en kyrklig yttre stelhet
och traditionsbunden, lagiskt präglad fromhet, för vilken »den evangeliska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
