Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
©.•{tø; fOJlirtöb,
9?pa ©f. 5 (a Øaral, ©Ipf.
i<5 93? ajafetmi* naf < botf lui! f
17 £ (flioä in fen. ,® fl. t: 48, un. 6
O 33o(edair. CSS 1 lip (<[ f6cm. fpnl. 7
«91 effen». ■ Cfc 9, a SBftnbacb. 5cV 8
ao 5 ffattrtfrsDflfl; M io, 20|W fl.o:aa ■ 9
ai t1 9fn«pt(mu< t& ii» * f-m.) 10
’ <Dm Cbttftf »pfllnCelfe, Mare. i6.
aa ©.sfMWafl *♦ 12, a Softr. 5 t v U
25 93? a f. (PSf! £2 i,i dhh moln 12
a4 £ 3 t). i,3 i Qllberf. od) ngn «3
af O 4 b. } ’ l fl. 1:46. t. ni. 14
aö £ GUfu* (p* mdfl if
27 g SInfimu* .ifs fee d,d,J» c? 16
28 t! £!)(dDoc« £g nu fjafrco 17
•jEbeifti»» flir genom Irfto blrat,Joh. »o.
ap ”• *• c.T™ 335 in» Jpcftlcuf. 18
3c23?Skadan. <9# (ef. 6froer&«inben. ip
©oltn up 1 neo, ©Olfll up » n«t>.
i mm. £. m. 3). £. min. £. m.
17 fl. 4 47- fl. 7: 13- 2» fr 4128- fl. 7:32-
19 4 42- 7: 18- 27 4:1?- -:37-
21 4 38 7=*3 29 4: 19 ?: 42
»3 4! 33 75 *8 30 4: lS- 44-
En sida ur » Almanach för Året efter wdr
Frälsares Christi födelse 1753». Påsken
inföll detta dr den 22 april (»Gräsmdnad»)
eller enligt den »gamla stilen» den 11. Hela
Frihetstiden igenom var — liksom tidigare
— helgdagarnas antal långt större än det
är nu; sålunda ger almanackan besked om
att inte bara påskdagen och annandag påsk
voro »heliga», även »tredje dag» och
»fjärde dag» voro gudstjänstdagar. Samma var
förhållandet vid pingsten och julen —
julveckan räknade sålunda i regel inte mindre
än fem helgdagar. Först genom en kunglig
förordning av 1772 reducerades antalet
gudstjänstdagar till ungefär det antal, de för
närvarande ha i våra kyrkodr.
ligt liv och kyrklig praxis och
därmed bragte in i kyrkolivet ett nytt
religiöst element, som satte djupa
spår under hela 1700-talet och
småningom bidrog att förändra hela den
religiösa atmosfären i vårt land.
Man bör nämligen noga minnas,
att den mäktigaste strömfåran inom
kyrkolivet under Frihetstiden icke
utgjordes av de nyare religiösa
rörelserna eller av de
filosofiskt-kultu-rella strömningarna utan av den
ortodoxa kyrkofromhet, »stortron»,
som fått sin utformning under
enväldets dagar. Det var alltjämt den
officiella lutherdomen i ortodox
anda, som satte den starkaste prägeln
på svenska folkets fromhetsliv. Ute
i bygderna fortgick den kyrkliga
verksamheten i helg och socken
under i stort sett samma former och
i samma anda som under enväldet.
Det krävdes en hel generation för
att genomföra den inre förvandling
av tänkesätten, som omsider skulle
äga rum. Just därför att
Frihetstiden utgör en sådan religiös bryt-
ningstid med både ljusa och mörka sidor, förmår detta skede att fängsla
även den, som betraktar det ur andelivets synpunkt.
I själva verket var det så, att enväldets fall icke rubbade kyrkans
maktställning utan tvärtom ökade denna. Under det nya ständerväldet
blev prästeståndet åter en politisk maktfaktor och kunde därför lättare än
förr hävda kyrkans intressen. Kyrkans män hade också i de nya
grundlagarna sökt skaffa sig betryggande garantier för alla angrepp, som kunde
resas mot enheten i religionen. Det var därvid pietisterna, som närmast
åsyftades. När ärkebiskopen på nyåret 1718 inför huvudstadens samlade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
