Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den radikala pietismens försvinnande mot slutet av 1730-talet berodde
emellertid endast till en del på myndigheternas stränga ingripande. Den
djupaste orsaken låg inom radikalpietismens eget väsen. Dess i längden
ofruktbara, självupptagna religiositet blev till sist en lag, som med
fruktansvärd tyngd lade sig över människornas samveten. I denna situation
framträdde en ny religiös rörelse, som med sitt budskap om den fria nåden
förnams som ett befriande evangelium för de marterade själarna och därför
snabbt bröt sig igenom just på radikalpietismens väl odlade marker. Det
var herrnhutismen.
DEN HERRNHUTISKA VÄCKELSEN I SVERIGE.
Herrnhutismen är den sista i raden av de stora religiösa rörelserna
under 1700-talet och därtill den både kyrkligt och kulturhistoriskt
betydelsefullaste. Liksom pietismen uppkom den i Tyskland. Dess grundare
var den socialt högtstående greven Nicolaus Ludwig von Zinzendorf. Till
dennes gods Berthelsdorf i Oberlausitz (i det forna konungariket Sachsen
helt nära den tjeckoslovakiska gränsen) kommo år 1722 några evangeliskt
sinnade flyktingar från det katolska Mähren. De erhöllo tillåtelse att där
grunda ett litet samhälle, som de kallade Herrnhut. De ville nämligen, att
Herrnhut skulle vara en stad, som icke blott står »unter des Herrn Hut»,
d. v. s. under Herrens skydd, utan även står »auf des Herrn Hut», d. v. s.
som en Herrens vaktpost. Snart strömmade även pietister och separatister
dit från olika håll, och stor splittring uppstod. Då fick kolonien genom
Zinzendorf år 1727 vissa religiösa statuter, som införde ordning och endräkt.
En högtidlig nattvardsgång den 13 augusti 1727 beseglade detta enhetsverk.
Sistnämnda dag räknas också som samfundets egentliga födelsedag, och »13
augusti» firas alltjämt som en stor högtidsdag. Med tanke på sin
härstamning från den gamla märiska brödrakyrkan kallade sig samfundet
»Den förnyade brödrakyrkan» (i våra dagar är namnet »Den evangeliska
brödraförsamlingen»). Zinzendorf var under sin tid brödraförsamlingens
allt bestämmande ledare och satte fullständigt sin prägel på dess fromhetsliv.
Herrnhutismen — med denna term har brödraförsamlingens fromhetsliv
och verksamhet betecknats här i Sverige — framträdde som en reaktion
mot pietismens ensidiga lagiskhet. Det som för pietisten framstod som en
svår och tung uppgift blev för herrnhutismen en förmån och en lycka. Ofta
citerade äro Zinzendorfs ord: »Icke däri består kristendomens väsen, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
