Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och icke blev bestämmande för utvecklingen, varken i Tyskland eller i
Sverige.
Tidigt kom vårt land i förbindelse med Herrnhut och den därifrån
utgående rörelsen. Redan vid brödraförsamlingens ovan omtalade
grundläggning sommaren 1727 var en svensk med. Det var en bergsassessor C. H.
Grundelstierna, som under en studieresa kommit att hamna i Herrnhut och
där blev djupt gripen av vad han hörde och såg. Efter hemkomsten gjorde
han den nya rörelsen känd bland de pietistiska kretsarna i Stockholm och
vann en del anhängare bland dem.
Några år senare, närmare bestämt år 1735, gjorde Zinzendorf själv ett
kort besök i Sverige. Han vistades i Malmö, där det fanns en liten krets
pietister kring den på sin tid mycket omtalade väckelseprästen Peter
Mur-beck, samt gjorde även en avstickare in till Lund för att uppvakta biskopen,
den ovan nämnde filosofen och kyrkomännen Andreas Rydelius. Detta
säregna möte mellan den åldrige, livserfarne biskopen och den unge
uppslags-rike och av missionsiver sprudlande greven slog väl ut. Den senare fann
Rydelius vara en rättfram och sympatisk man, och biskopen å sin sida
tilltalades av den kraft och det allvar, varmed Zinzendorf förkunnade
försoningen. Till något resultat ledde emellertid icke grevens Sverigebesök.
Viktigare var det då, att från år 1731 s. k. diaspora-arbetare regelbundet
började besöka Sverige. Med diaspora-arbete menade brödraförsamlingen
religiös verksamhet inom de olika kyrkorna i skilda länder, åsyftande att
höja det andliga livet utan någon avskild samfundsbildning som mål.
Zinzendorf ägnade alltid diaspora-arbetet ett varmt intresse. Hans
grundläggande idé var ju att samla alla Kristustroende i en inre överkyrklig
gemenskap, som skulle vara helt oberoende av alla konfessionella och nationella
skrankor. Särskilt efter händelserna i augusti 1727, då kolonien i Herrnhut
svetsades samman och fick sitt »andedop», framträdde inom
brödraförsamlingen en glödande iver att ute i världen förkunna det evangelium om
syndares frälsning genom Kristi förtjänst och blod, som den själv förnummit
såsom en ny och underbar upptäckt.
För detta ändamål sände man hit s. k. diaspora-arbetare. Det var oftast
enkla, olärda män, hantverkare och andra yrkesmän. Nästan alltid voro de
svenskar till börden, som på olika vägar kommit i förbindelse med
brödraförsamlingen och vunnits för dess syften. Nu sändes de som ett slags
resepredikanter tillbaka till sitt gamla hemland för att där verka för brödra-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
