- Project Runeberg -  Svenska folket genom tiderna / 6. Frihetstidens kultur /
104

(1938-1940) [MARC] With: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Tag, göm mitt arma hjärta
Uti din’ sidosår

Att frälst från ångst ocli smärta
Din nåd det smaka får.

Låt mig få se och röna
I livsens bok mitt namn.

Låt mig, min brudgum sköna,

Bli evigt i din famn.»

Det är värt att minnas, att dylika religiösa stämningar fingo betydelse
långt utanför det enkla folkets lager. Det är nog att nämna, att det var i
dylika kretsar, som både Bellman och Lidner tillbragte sin barndom. De
intryck, som de mottogo därifrån, kunna nog spåras i deras diktning.

Efter de första årens segertåg för herrnhutismen blev det ett starkt
omslag i stämningen. Rörelsen blev snart lika misstänkt och förföljd som
någonsin den konservativa och den radikala pietismen. Detta berodde
naturligtvis på de kyrkliga myndigheternas misstänksamhet mot alla de
rörelser, som ville rubba på de fäderneärvda kyrkliga idealen. Men den
djupaste orsaken låg i herrnhutismens egen utveckling.

Såsom redan tidigare har påpekats, råkade nämligen rörelsen in i en
sorglig urartningsperiod. Den svärmiska religiositeten slog ut i full blom.
Medlemmarna kallade sig »blodtörstiga bin», »blodiglar», »sårmaskar»,
»sidohålslijärtan» och andra lika underliga beteckningar. Vid sina
förtroliga sammankomster blevo de enligt egen utsago »av sin äldste och man
(= Kristus) äktenskapligt omfamnade, smekta och kyssta under en
outsäglig, alla hjärtan hänryckande, genomträngande och försmäktande nåd».
Det kunde hända, att de vid sina möten stämde i med ett: »Vivat lilla
sido-hålan min!». Brudkärleken till »den söte brudgummen» Kristus och kulten
av blodet och såren utgjorde alltså kärnan i deras fromhetsliv.

Denna svärmiska herrnhutism med dess uppfattning av umgängeisen
med Kristus såsom en motsvarighet till äktenskapet kom rikligt till uttryck
i den sångsamling, som under den populära beteckningen »Rutströms sånger»
varit spridd i vida trakter av vårt land ända in i vår egen tid. Sångboken,
vars titel var »Sions nya sånger», utkom visserligen först 1778, alltså efter
Frihetstidens slut. Men de flesta sångerna voro författade av den man, som
både i samtiden och för eftervärlden kom att framstå som en av den
svärmiska herrnhutismens mest typiska gestalter: Anders Carl Rutström.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:03:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolket/6/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free