Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dessa fyra unga män voro lärjungar vid Göteborgs gymnasium 1748, dd en okänd tecknare
ritade av dem i deras långa livrockar, med en trekantig hatt eller en imponerande
täx-volym under armen. Vapensköldarna, de bära, äro rent allegoriska — Göteborgs,
Bohusläns, Västergötlands och Hallands vapen beteckna det område, varifrån studerande ■— de
flesta blevo präster — kunde söka sig in till den göteborgska läroanstalten. —
Kungliga biblioteket.
VETENSKAPEN BLIR EN MAKT.
AV BROR OLSSON.
I sitt »Ofrids-minne» 1719 skriver Wilhelm Kruse: »Tänck aldrig tin
boga tvang grannen till frid», och han framhåller, att »bättre är bättra än
vidga sitt land», samt tillägger: »Haf tack nu tu trogne, tu trefne soldat,
gör plogbili af sverdet, så får tu väl mat. Lär torfvor och tufvor att dantza.»
Ingenting illustrerar bättre än dessa ord den naturliga svängningen i
folkstämning efter det olyckliga kriget och den förödmjukande freden ifrån
krigisk till fredlig håg. Sveriges stormaktsdrömmar voro en gång för alla
krossade. Det gällde nu att på nationell grund bygga upp ett nytt Sverige.
Väl finns det på sina håll tecken till desperation, men ingenting vittnar bättre
om hur genomsund den karolinska folkkroppen i grunden var, än att
prövningarna och förlusterna strax utlöste en enig vilja att inom landet erövra
vad som förlorats utåt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
