Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EMANUEL SWEDENBORGS »UTKAST TIL EN MACHINE
ATT FLYGA I WÄDRET».
Sveriges äldsta flygmaskin ritades av Emanuel Swedenborg för mer än 200 år sedan.
Den kom aldrig längre än till den geniale konstruktörens skiss, men de principer, efter
vilka han ansåg, att ett flygplan borde byggas, voro på viktiga punkter desamma, som
lett konstruktörerna av våra dagars fartvidunder i luften.
Swedenborgs flygplansprojekt, som föga har gemensamt med äldre tiders försök att
med fåglarnas vingslag som mönster konstruera en flygapparat, finnes bevarat dels i
egenhändigt manuskript (från 1716), dels, i något modifierad form, i en anonym artikel
i »Daedalus Hyperboreus» samma år. Det är det förra dokumentet, som här — i c:a
halv storlek — återges i facsimile, efter originalet i Linköpings stiftsbibliotek.
Hur Swedenborg föreställde sig sin »Machina Volatilis et Daedalea», som på teckningen
ses snett uppifrån, framgår av följande beskrivning, hämtad ur en artikel av Tord
Ångström i »Daedalus, Tekniska museets årsbok», 1932. Han tänkte sig »ett sittrum i dess mitt
2X3 alnar i fyrkant, 1 aln djupt, tillverkat av läder, kork eller helst näver på en stomme
av träribbor. Bärplanet borde göras av ett tätt material så att luften icke kunde passera
igenom detsamma. Formen kunde lämpligen göras oval och planet något välvas. Ett
system av två längsgående vingbalkar samt åtta träribbor, motsvarande en nutida
flygplansvinges spryglar, utgjorde bärplanets stomme. I maskinens tyngdpunkt fästes en
nedåt hängande tyngd, avsedd att balansera planet under flygningen. ’Kvarnvingarna’
— d. v. s. det rörliga organet —r av linnetyg eller annan väv borde enligt Swedenborg
göras så, att när de rördes mot flygriktningen, skulle de släppa igenom luften, men när
de fördes bakåt skulle de vara täta och således efterlikna fågelvingarnas slag. Vid
flygplanets ’vingar’ voro fästa ett par kraftiga stålfjädrar på ett sådant sätt, att dessa spändes
när ’vingarna’ fördes framåt, men gåvo ökad kraft åt slaget när ’vingarna’ fördes bakåt.»
Han beräknar en nödvändig bäryta av 150 kvadratalnar och 2—3 personers kraft (för
att lyfta flygaren). »Bör tilses om något segel torde behöfwas att dirigera med...» —
Swedenborg är här inne på den fundamentala frågan om roder och roderverkan. För
första gången i flygprojektens historia har han tänkt sig ett fast, välvt plan som
bär-organ och tangerat konstruktionen av en propeller som drivorgan. Om luftens motstånd
och kraft att bära plana ytor (varom också Polhem gjort undersökningar) hade han
riktiga begrepp; han förstod att rätt tolka fåglars glidflykt och pappersdrakars egenskap att
»hålla sig uppe i wädret utan then minsta sänkning ned åt». Han relaterar i
sammanhanget också den flygtekniskt lärorika historien »om en i Strängnäs, som oförwarandes
föll ned från tornet i starck blåst, och kappan som han omförde, frelste honom så wida
at han oskadd sattes ned på mareken».
Med en framsynthet, som denna gång var helt praktiskt betingad, tillägger han: »Fast
när första proven giöres, bör man gifwa lärspån, och på en arm eller ett ben låta
ankomma.» Swedenborgs flygmaskin krävde inga martyrer, den lyfte aldrig — men den
var — i mer än ett avseende — tvåhundra år före sin tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
