Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSÖR JNINGSUPPG1FTEN.
När det gällde att bereda folket ökade försörjningsmöjligheter, kunde
därför ingenting ens tillnärmelsevis tävla i vikt med uppgiften att öka
jordbrukets avkastning och arbetstillfällen. I och för sig fanns det också nästan
obegränsat utrymme därför, eftersom jordbrukstekniken hade förblivit
ytterligt primitiv och den urgamla jordfördelningen eller ägoblandningen höll
den kvar i detta läge. De mest betydande bland Frihetstidens och över
huvud tagel 1700-talets samhällsreformatorer hade också ögonen öppna för
denna stora uppgift; men det skulle dröja ända till århundradets slut innan
förändringarna blevo av väsentlig betydelse.
Den enda ändring, som dessförinnan fick någon räckvidd — men en
omläggning med mer vittgående följder än det mesta som över huvud taget
skedde i 1700-talets svenska näringsliv — var potatisodlingens
framträngande. Efter att rent tillfälligt ha förekommit under 1600-talet, blev
potatisen en av de många punkterna på Jonas Alströmers långa men praktiskt
ganska litet betydelsefulla önskelista, och det finns intet bevis för att hans
initiativ på denna punkt bar någon större frukt. Icke heller den roll som
traditionen har tillerkänt bondesoldaternas erfarenheter från Pommern
under kriget 1757—62 har något stöd i källorna. Hjälpen kom i stället från
ett håll som man i nutiden icke är böjd att vänta något gott ifrån —
brännvinet. När fördomen mot potatisens förtäring var ytterst svårövervunnen,
så utgjorde framställningen av »potatisnektar» en utväg som kringgick
svårigheten; och alldeles oavsett detta innebar den ökade möjligheten för
brännvinsbränning framställning av en vara som var långt lättare att
transportera än själva råvaran och därför en mycket välkommen utväg
vid dåliga kommunikationer. Vill man finna ett bestämt namn på
potatisens banbrytare i Sverige, så är det grevinnan Eva De la Gardie, gift
Ekeblad, som redan 1748 i Vetenskapsakademiens handlingar redogjorde
för potatisens användning till brännvin, potatismjöl och puder samt tack
vare dessa förtjänster blev akademiens — ännu i dag enda — kvinnliga
ledamot; året efter upprepade Kommerskollegium hennes anvisningar i en
särskild kungörelse. På 1760-talet finner man sedan att bönder i
Skaraborgs län »i brist på säd njutit dessa jordpäron till livsuppehälle»; och
sannolikt var det den enastående svåra missväxten 1771 och 1772 -—
varigenom dödligheten nådde den högsta punkt vårt statistiska tabellverk
någonsin förtecknat, så att de dödas antal översteg de föddas med 71,000
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
