Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dyra i förhållande till sin kvalitet, men dessutom anmärktes i många fall
att tillverkningen gällde varor som icke längre brukades eller som hade
fått en alldeles omodern färg, att styckena voro för breda för att vara enkla
och för smala att vara dubbla, att beteckningarna voro oriktiga o. s. v.
Dessutom gjordes många rent tekniska invändningar; t. ex.: »barakan äro
mycket knutige, stripige och illa tillverkade», etaminer »stripige, ojämnt
vävda och illa färgade», indie camblett »illa melerat samt förmedelst ovulen
vävning helt randigt», två röda sarser »ganska slätt tillverkat och av en
obehaglig färg, samt begge mycket tunna emot den tjocklek som sars bör
hava» o. s. v. Manufakturverkets styrelse fick naturligtvis tillfälle att yttra
sig över anmärkningarna men nöjde sig med att klaga över den brist på
känsla för de inhemska manufakturerna som hade möjliggjort en så
hjärtlös kritik; ungefär samtidigt avgåvo styresmännen den märkliga förklaringen
att de ännu icke hade fått tid att sätta priser på varorna — trots att
verksamheten hade pågått i sju år. Förmodligen var emellertid Alingsås ett
ytterlighetsfall. I den mån yllefabrikerna hade sin tyngdpunkt i att
framställa grovt kläde (»kommiss») för regementenas behov, hade de både mindre
frestelse att inlåta sig på kvaliteter som deras yrkesskicklighet ej var vuxen
och större nödtvång att tillgodose faktiskt föreliggande behov; dessutom
hade ingen av anläggningarna politiserats i lika hög grad som Alingsås.
Men hur man vänder det, blir det uppenbart att frihetstidspolitikernas
och närmast hattarnas feberaktiga iver för de inhemska manufakturernas
utveckling bar ganska små och framför allt kortvariga frukter. 1800-talets
industriella utveckling kom nämligen kanske i Sverige t. o. m. mindre än
i andra länder att stödja sig på 1700-tals-manufakturernas resultat. Först
och främst innebar industrialismens genombrott i Sverige under 1800-talet
anknytning till mycket äldre och mer ursprungliga drag i svensk industriell
utveckling än manufakturerna, nämligen till framställningen av järnets och
träets produkter, som efter vad vi redan sett nästan helt och hållet hade
legat utanför manufakturernas område. Men vidare var förbindelsen mellan
1800-talets industri och 1700-talets manufakturer svag t. o. m. på det
område som de hade gemensamt, nämligen textilproduktionen. Sidenindustrien,
som 1700-talet hade omhuldat i högsta grad, försvann spårlöst under det
följande århundradets gång; och det senaste århundradets ylleindustri hade
i verkligheten starkare förbindelse med de grundvalar som redan
1600-talet hade lagt i Stockholm och Norrköping än med 1700-talets
nyskapelser. Vad slutligen angår 1800-talets textilindustri framför andra, näm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
