Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dessa sålde den medhavda lasten och inköpte returfrakten. De bildade ett
råd, som sammanträdde för att bestämma, vilka hamnar som skulle angöras,
när fartyget skulle gå till segels, o. s. v. De förde protokoll, diarium och
kassabok, vilka vid återkomsten lämnades till direktörerna för granskning.
Superkargörskapet var en nyttig skola, som ofta förde sin man upp till
direktörsställningen.
Fartyget var närmast att betrakta såsom ett krigsfartyg, och dess kapten
var ofta marinofficer. Skeppets beväpning hölls under resan i gott stånd,
och besättningen övades med exercis. Som vi tidigare sett, var det ofta
nödvändigt att kunna försvara sig. Skeppets bestyckning bestod merendels
av ett fyrtiotal kanoner. Om ett fartyg utsattes för angrepp i de ostindiska
farvattnen och besättningen lyckades avvärja detta, erhöll den två
månaders extra hyra och de stupades anhöriga det dubbla. Besättningen uppgick
till 100 å 150 man, beroende på fartygets storlek. Dessa synes under äldre
tider ha varierat mellan 500 till 1,000 ton för att senare stiga till 750 å
1,250 ton. Fartygen skulle enligt privilegierna vara byggda vid svenska
varv, och icke minst härigenom bidrog kompaniet avsevärt till näringslivets
höjande.
Resan anträddes alltid vintertiden för att man skulle kunna draga fördel
av passadvindarna vid ekvatorn. Lasten utgjordes oftast av koppar, järn
och järnplåtar, stål, verktyg och vapen, bräder, skeppsmaterialier, tjära,
kläde m. m. Genom framhävandet av sin, i själva verket rätt oansenliga,
export av den svenska »manufakturen» lyckades kompaniet beveka
ständerna till förnyade oktrojer. Kostnaderna för en resa, i vilka inberäknades
skeppets byggande, utrustning och last, hyror, pengar till returfraktens
inköpande o. dyl., stego år 1748 till i runt tal 640,000 daler silvermynt. På
denna summa utdelades vid skeppets återkomst en vinst av 44 %. — Sedan
man i Cadiz försålt lasten, gick färden vidare förbi Madeira, Kanarieöarna
och Kap, där man under senare år allmänt sökte hamn för påbättring av
proviant och vattenförråd. Efter åtta å tio månaders resa kom man så upp
i Kantonfloden, där man ankrade vid ön Wampoa en mil nedanför Kanton.
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. Utanför Kanton lågo de europeiska ostindiska
kompaniernas faktorier, de byggnader, där förhandlingarna med de kinesiska köpmännen och
myndighetspersonerna ägde rum och de inköpta varorna magasinerades, innan de på
småbåtar, sampaner och djonker, transporterades ut till Wampoa och lastades å fartygen.
De olika länderna hade var sitt faktori, och på bilden vajar bland de olika nationernas
flaggor också den svenska. — Kinesisk oljemålning från 1700-talet. Privat ägo, Lund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
