Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans uppfinningar». Modeller finnas kvar av flera av hans vävstolar för
band. »Som nästan ingen ting gifs, som icke tillåter sina förbättringar»,
så hade han också försökt sig på att göra nya strumpvävstolar. Hans största
arbete stannade emellertid på papperet. Det var ett »wärck, som skulle
drif-was med watn til at twätta, piska, kamma, karda och spinna ullen,
altsammans så til säijandes utan menniskio händers tilhielp». Ett prov på en
del av denna konstruktion lär ha gjorts och visat möjligheten av att spinna
med maskin, men denna var beroende av en annan, som skulle bestå av
»otaligt många tusende små ståhlnålar, som alla böra wara oförlikeligen
jämbna och accurat insatta», d. v. s. en kardningsmaskin, vilken i brist
på arbetskraft aldrig kom till utförande.
Detta Polhems utkast till en spinnmaskin är väl värt att lägga märke
till. Det skulle nämligen ha blivit en av de första spinnmaskinerna i världen.
När Linné besåg Alingsåsverken, konstaterade han kort: »spinnhus sågos
tillika åtskillige». Det var rum, där den kardade och färdiga ullen spanns
för hand. Spinnmaskiner började konstrueras i England vid 1730-talets slut
men blevo verkligt brukbara först med Hargreaves’ maskin 1764. Till Sverige
kommo de alltså ännu senare. Förhållandet var med andra ord, att det
under Frihetstiden i Sverige fanns en vävnadsindustri, som livligt
understöddes och utvecklade sig allt mer och mer och försågs med olika tekniska
förbättringar. För att skaffa råmaterial till denna industri lade man bland
annat an på att förbättra fåraveln och grundade stora schäferier, för att
nu icke tala om de från Frihetstiden bekanta försöken att i Sverige införa
odling av silkesmasken. En direktör för Alingsåsverken omtalar — dock
förmodligen med stark överdrift — att han »utwidgat plantagerne med
några tusende mullbärsträn och för egen räkning anlagt en stark
silkes-afwel», allt på landsbygden i Västergötland. Detta råmaterial, hur det nu
var, måste emellertid spinnas för hand, innan det kunde komma i
vävstolarna. För den skull blev frågan om spinningen ett besvärligt problem.
Spinning till fabrikerna blev en vanlig hemindustri. I Stockholm utkom en
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. Denna livfulla Stockholmsbild är från 1790-talet och
således åtminstone 40 år yngre än det Polhemska slussbygget, som när det 1753 var
färdigt kostat 350,000 daler silvermynt. Vid slussgravens bägge ändar inrättades vindbroar,
och det var dessa, som efter sin färg i dagligt tal kallades Röda och Blå slussen; det är
den senare planschen visar. Längst till vänster synes östra slussporten, manövrerad av
mannen vid vindspelet; bredvid ett par grönsaksslånd. — Blå slussen. Kolorerad gravyr
av J. P. Cumelin. Kungliga biblioteket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
