Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fredrik I hade med Hedvig Taube två söner, Fredrik
Wilhelm och Carl Edward. Bägge upphöjdes jämte modem
1741 i tyskt kejserligt riksgrevligt stånd och blevo året
därpå svenska grevar von Hessenstein; den äldre gjorde
en lysande karriär. Hedvig Taube gav livet också åt två
flickor, som emellertid dogo vid späd ålder. — Detalj
av gouache av okänd konstnär från omkring 1741.
Privat ägo, Tuna herrgård, Småland.
ter, haben wir das alles
getan?» Tappert och
oför-väget hade han framträtt
som krigare, men
stats-mannablick ägde han
inte. Han blev tvingad till
kompromisser och
förlorade mer och mer
inflytande och aktning. Från
början av 1730-talet levde
han i ett slags tvegifte.
Åt hovfröken Hedvig
Taube (riksgrevinna
Hessenstein) inköptes det gamla
Oxenstiernska huset vid
Riddarholmstorget, mitt
emot konungens residens, och i det Hessensteinska huset uppväxte fyra
barn. Detta hindrade emellertid icke, att kungen — med bistånd av sin vän
Erland Broman — uppsökte andra vackra damer, och denna »flickjakt»
lyckades ej sällan. Han var en passionerad jägare i dubbel mening, sade
man. Någon gång blev han emellertid avvisad, till och med rätt kraftigt. Så
berättas (av E. F. von Saltza) en karakteristisk anekdot från en färd till
Göteborg. En därvarande högre officer Ludvig von Saltzas dotter Lovisa
Charlotta hade väckt konungens intresse. Hon blev emellertid efter en
uppsluppen bal skickad bort till en tant, överstinnan Weinholtz (född
Anc-karhjelm) på Blomsholm i norra Bohuslän. Konungen reste emellertid efter
under förevändning av en björnjakt. Vid hans inträde på Blomsholm
förklarade värdinnan, att hennes niece var bortrest. Andra dagen förlorade
kungen emellertid tålamodet och fordrade att få träffa den unga damen,
och då den gamla överstinnan fortfarande påstod, att fröken Lovisa var
bortrest, rusade kungen upp från frukostbordet och skrek på tyska: »Du
ljuger, din gamla pulverhäxa!» Då reste sig den värdiga damen och ut-
prov härpå anföres en
berättelse, att när han en
gång blivit överhövan
lov-prisad, han skrattande
utbrast: »Potz donnerwet-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
