Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOSTAD, ÄKDON OCH KLÄDEDRÄKT.
I de förnäma och rika hemmen gjorde sig rokokostilen alltmera
gällande, och den tunga barocken fick vika. Huru rokokorummen för övrigt
sågo ut, skola vi nedan lära känna i S. T. Kjellbergs uppsats.
Runt omkring i Sverige ser man ännu slott och herrgårdar med
rokokoinredning, även om denna i de flesta fall spolierats eller blivit uppblandad.
På Åkerö i Södermanland t. ex. äro åtskilliga av C. G. Tessins rum
bevarade. Eleganta rokokorum finnas också på Julita, vars slott (efter en hrand)
återuppbyggdes av A. G. Palhitzki, som varit kammarherre hos Ulrika
Eleonora. Utomordentliga prov finnas också på Övedskloster i Skåne, vars
byggherre var den ovan nämnde Hans Ramel. På Ekebyholm i Uppland, som
en gång tillhört statsmannen Arvid Horn av Kanckas, men som av hans
son blev försålt och 1746 av Fredrik I skänktes till en av hans favoriter,
Katarina Ebba Horn (av Åminne), visas det rum, som då och då skall
ha bebotts av konungen. Här bar rokokon influenser från holländska
interiörer med kakelomfattningar, för övrigt är stilen tidig rokoko. Taket
prydes av målade blommor och fåglar, och i väggfältens rika dekoration
framträda byster och vaser.
Drottning Lovisa Ulrika befordrade i flera avseenden den nya tidens
smak; detta gällde ej minst möbleringen. När hon som kronprinsessa lät
inreda ett rum på Drottningholm — ett litet sirligt kabinett — användes
därtill vitt franskt siden med blommor i rosafärg, panelen fick guldlister,
över ugnen inpassades speglar; rummet har gjort ett förtjusande intryck,
och till sin moder skrev hon, »det hela är så glatt, att det är omöjligt att
där hysa några svarta och trista tankar».
De ljusa kakelugnarna, nu av svenskt Mariebergsfabrikat, började
särskilt i de smärre rummen ersätta de öppna spisarna. Även på mindre
gårdar i landsorten såg man någon gång denna nyhet, men annars voro
rokokomöblerna, helt naturligt, där ganska sparsamma; dock började man rätt snart
översätta den eleganta herrskapsrokokon i en solid, mera tung
»bonderokoko». Från en sådan gård i Västergötland, Sjöberga säteri, som på
1760-ta-let innehades av friherre Carl Fredrik Saltza, kammarherre vid det svenska
hovet (se ovan sid. 234), föreligger en beskrivning, varur följande må anföras:
»I trenne rum voro kakelugnar, en grön i sängkammaren, en brun i
förmaket och en gul i gästkammaren, en prakt, som berättades i hela orten,
ty ingen hade då sett så granna eldstäder. Sängkammarens väggar voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
