Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skriften från 1720 rörande sparsamheten i användandet av guld och silver på
klädedräkten. Vidare erinrades om förordningarna av 1731 och 1732 rörande
kvinnodräkten och av 1734 och 1735 rörande mansdräkten. Prover på de
plagg, som kallades robe och sac, skulle utsändas — manteaun hade nu blivit
omodern. »Och kommer nu inga nya påfund eller förändringar däruti att
tillåtas.» Det heter ytterligare, att »styvkjortlar ej fingo vara vidare, men
väl mindre än 4 och en halv alnar nederst omkring». Likaledes skulle det
utsändas provmodeller för herrarna av livrock och surtout. »Sammaledes
skola jämväl alla styv- och stoppningar, så under bröststycken som under
fram- och bakskörten vara förbjudne.» Vidare stadgas: »Varder härigenom
i gemen förbjudet att vid 200 Daler S:mts vite bruka de för manspersoner
sydde manchetter så väl som och sydde bröstkrås». Den sista stränga
förordningen har säkerligen icke kunnat efterlevas. Däremot tillägges:
»Beträffande åter de nu befintliga mans- och kvinnokläder, som efter
ovan-skrivna moder varken äro gjorda eller utan skada och klänningens
vanställning kunna ändras, så vill vi i nåder hava tillåtit, att de samma av
ägarne må få utslitas».
Herdetonen blev betecknande för rokokon. Dräkterna tyckas rent av
vara anpassade därefter och kunde göras än mera bergerieartade.
Damernas klänningar kunde uppfästas i sidorna — detta blev också mod under
senare 1700-tal; käppen kunde växa ut till en herdestav, flöjten förvandlas
till en herdepipa. Hos poeter och poetissor klingade herdetonen ofta fram.
»En Celadon gav fröjderop» inledde en av Dalins populäraste visor. Anders
Odel kallade sig ju också herden Celadon, såsom vi sett, och till och med
hans patriotiska dikt om Malcolm Sinclair, vilken i början av 1740-talet
bidrog att egga krigsivern, inleddes som en herdeidyll: »Sist när på ljuvlig
blomsterplan jag mina lamm utförde».
MUSIK, DANS OCH ANDRA FÖRSTRÖELSER.
Musiken hörde alltjämt till samhällslivets förnämsta glädjekällor. Den
hade under 1600-talet kommit sig upp hos oss genom släkten Diihen. Anders
von Duben d. y., som var hovmarskalk hos Ulrika Eleonora, hade länge lett
hovkapellet, liksom fadern före honom. Hans sånger hörde till de bästa
här i landet komponerade. I hovkapellet utbildades Johan Helmich Roman,
som kom att väsentligt höja musiklivet i vårt land, såsom kompositör i
flera olika riktningar; han var den förnämste svenskfödde under 1700-talet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
