Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om man så hava kan», men så säger hon så gott som aldrig. Endast »man
tager» (resp. ingredienser) eller oftare »tag». Så heter det ju i alla
kokböcker.
I Cajsa Wargs »Hjälpreda» presenterar sig det svenska köket rikt och
fylligt. Även här får man emellertid intryck av det franska inflytandet;
åtskilliga maträtter ha franska namn — och bibehålla dessa än i dag.
Kötträtterna intaga jn en stor del av utrymmet. Rätt mycket vilt förekommer,
bl. a. hjort och ren, men icke rådjur och älg. Fiskrätter voro tydligen också
mycket omtyckta, och här förekommer en myckenhet anrättningar med
hummer och ostron — sådant fiske måtte nu ha varit huvudnäring i
åtskilliga kusttrakter (jfr fröken Kruuses ovan beskrivna måltid). En massa
recept meddelas också på pastejer, bakverk och desserter. Man överraskas
av att finna svamp använd till maträtterna, särskilt förekomma murklor
och champinjoner rätt ofta. Trädgårdsalster användes i hushållet också i
större omfattning, än vad vi nu föreställa oss. Mamsell Warg har talrika
recept för rätter med ärter, turska bönor, morötter, kålrötter, sparris etc.
Jämte ovan nämnda trädgårdsprodukter använde man en mängd utifrån
hämtade kryddor och frukter för att skapa omväxling i matsedeln.
Åtskilliga bisarra recept förekomma här, så t. ex. tillagades sillpudding med
risgryn och korinter.
I det enklare hushållet, ej blott hos fattigman utan också i burgnare
hem, då det gällde barn och tjänare, var kosten fortfarande mycket tarvlig;
den bestod i regel — oavsett öl och brännvin — av bröd och mjölk, välling
och fläsk, på sina håll sill, samt rovor.
Men potatis? frågar kanske någon.
Potatis hade på 1720-talet börjat odlas av Jonas Alströmer; det heter,
att detta skedde genom de fabriksarbetare, som Alströmer inkallat från
Frankrike. I Sverige benämndes frukten jordpäron — och kallas så
mångenstädes ännu. Uttrycket jordäpple, som W. Kruse använder i den ovan
(sid. 260) citerade versen, kom aldrig i bruk. — Efter Alströmers gård
Nolhaga bildades den folkliga benämningen »nolor», som en tid använts
i Västergötland. Alströmer meddelade 1733 sina iakttagelser om potatisen
(i bihanget till en upplaga av boken om fåraveln). Redan två år tidigare
hade emellertid E. Salander i andra upplagan av sin ovan (sid. 230) nämnda
skrift låtit trycka underrättelser om potatisens nytta och om dess plantering
jämte de goda resultat, som vunnits i Dalarna. Dessa underrättelser av-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
