- Project Runeberg -  Svenska folket genom tiderna / 6. Frihetstidens kultur /
272

(1938-1940) [MARC] With: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

adresskalender, som utgavs 1728, uppräknas sådana efter olika rubriker.
Den första rubriken »Vinkällare» upptager 42 inom staden (utanför låg t. ex.
Stallmästaregården). De flesta befunno sig den tiden i Gamla staden
mellan broarna. Så uppräknas vid österlånggatan sex stycken jämte tre vid
Järntorget (Stora Christoffer, Tre Kronor och Gyllene Freden). Vid
århundradets mitt hade antalet värdshus ytterligare tillvuxit. De för gemene man
avsedda krogarnas antal når höjdpunkten 1754, då det uppgives ha varit 723
stycken, d. v. s. en krog på 79 invånare. Från Bellmans tid känna vi
åtskilliga av dessa vinkällare; bland dem som bibehållit sig ännu i dag kan
nämnas Kasten Håf (Hoff) ej långt från Norrmalmstorg.

Den andra avdelningen av trakteringsställen i den nämnda
adresskalendern upptar »Kaffehusen», men endast en del av dem, 15 stycken,
uppräknas. Dessa buro namn efter ägarna, vilka till stor del voro utlänningar.
De förnämare lågo vid Riddarehustorget och Stortorget samt däremellan.
Så fanns i Storkyrkobrinken Frantz Guilletmots kaffehus, som då och då
förekommer i samtida litteratur. Kaffehusen voro ett slags klubbar, fast
med fri tillgång samt traktering av olika slag; man spelade där gärna kort,
men sådant blev förbjudet och stängningstiden reglerades.

Tehus omtalas icke, men teet hade tidigt blivit bekant i vårt land
(såsom vi se i band V), och bruket därav ökades med de ostindiska
förbindelserna. Någon större utbredning fick tedrickandet dock icke, och det blev
alltjämt nästan uteslutande brukligt i de övre samhällslagren, där man på
morgonen drack kaffe eller te.

Kaffebruket utbredde sig med stor hastighet under Frihetstiden. Under
1600-talet var det så gott som okänt i Sverige, men kom in under Karl
Xll:s sista år. Sven Lagerbring berättar från sin ungdom: »Vid
fruntimmers besök anställdes en hel anrättning av syltsaker med godrån och andra
slags bakverk, ty kaffe var dels okänt dels ännu icke allmänt, jag tvivlar
om ock rätt många i Skåne sett eller smakat denna dryck förrän 1714
eller 1715. Turkarna, som kommo till Sverige vid konungens hemkomst,
utvidgade hruket, fast man i Sverige förvänt smaken, ty turkarna föredrogo
tjockt framför det klara, som sedermera fått överhanden». En och annan
gång dessförinnan hade kaffe mera tillfälligtvis införts hit, och kaffehus
omtalas någon enstaka gång (t. ex. 1708). Den första anteckningen om
import av ett större parti kaffe är från Malmö 1717. »Hos oss upptages
kaffe första gången i stora sjötullen 1718; tjugo år senare infördes 29,220

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:03:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolket/6/0328.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free