Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till 1765 års riksdag icke
förtiga »den innerliga
fäg-nad som små och allenast
till fem år komne barns
ogemena färdighet uti
ylle-och bomullsspånad vid
fabrikerne här i staden
(Stockholm) hos
deputationens ledamöter
uppväckt».
De frestelser och
faror, som hotade dessa små
människokräk, voro
givetvis betydande. Den
nyssnämnde Per Enbom låter
»Fabriksflickan» berätta
sin historia; den kan
anses rätt typisk: hon blev
tidigt föräldralös och stod
utan hjälp, då en fabrikör
lovade hjälpa henne. »Han
överhopade mig med godhetsbetygelser, han tillbjöd mig att få tjäna hos sig
och lovade att befordra min framtids lycka ... Men jag fick snart lära känna
hans rätta avsikter. Han gjorde flera försök mot min oskuld, och harmsen
att de alla misslyckades invräkte han mig i sin fabrik.» I Fredmansvärlden
skymta som bekant också olyckliga kvinnor av denna kategori. Två
Fred-mansepistlar ha motiv från fattiga fabriksarbeterskors liv; typiskt nog äro
bägge begravningskväden: nr 52, som handlar om Movitz’ fästmö,
Charlotte, »hos fabrikörn, vid rock och låda», samt nr 65, som handlar om
»styrmansdottern Gretgens död på fabriken».
Denna sistnämnda har ansetts möjligen vara identisk med en viss Greta
Klockhoff, vars öden äro bekanta. Från början hade också hon varit en
flitig och duktig arbeterska, men hur det var föll hon för en släkting till
fabrikören, och så avlöste den ena historien den andra; hon blev en av
de många, som ambulerade mellan krogen, spinnhuset och fabriken,
slarvade, rymde och burades in. Långholmens spinnhus fick dock omsider
bukt även med henne. De måste ju ha laga försvar, som det hette, dessa
»En bit. 6 bitar. 2 munsbitar. Kära du, ja är sd
hungrig.» — Vad det, närmare besett, är för en familjeidyll,
Elias Martin pä ovanstående gripande sätt bevarat dt
eftervärlden framgår inte klart — men att det lilla
dokumentet om nöd och fattigdom tillkommit i en varm
medkänsla med lidandets offer, kan det inte vara tvivel om.
— Laverad teckning av Elias Martin. Nationalmuseum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
