- Project Runeberg -  Svenska folket genom tiderna / 6. Frihetstidens kultur /
286

(1938-1940) [MARC] With: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

orenligt och otjänligt till
matlagning samt i Fatburssjön föga bättre
än giftigt». Den »stora fattigare
arbetande folkklassen», framhölls
vidare, måste »sammanfocka sig i
| y\ små, kalla, fuktiga och mörka kyf-

fen»; även fabriksrum och
verkstäder syntes »ej sällan allt för trånga
och osnygga». Det kanske hör
tillläggas, att denna sista kritik
stammade från en framstående läkare.

Självfallet måste förhållanden
sådana som dessa ödesdigert prägla
de armas livsföring. »Jag vill ej
tala om alla de brott, som deras
elände tvingar dem att begå, och
alla de nya rysliga eländen, i
vilka dessa brotten störta dem»,
klagas det helt riktigt i Enboms dram
»Fabriksflickan». Och man slog
strängt efter dem, som kunde
misstänkas för brottslighet. Begreppets
innebörd kan ju också skifta.

Redan har erinrats om den utomordentliga risken för dåtida människor
att sakna laga försvar: »Inga landsstrykare, lösdrivare, lättingar eller
in-hysehjon böra tålas varken i städerna eller på landet...» Bestämmelserna
voro emellertid synnerligen tänjbara, och samtidigt stimulerades
angivar-systemet. Vad som är särskilt upprörande är, att under kategorien
»försvarslösa» även innefattades ofrivilligt arbetslösa, och lagen var sådan, att
de olyckliga riskerade berövas sin frihet för obestämd tid framåt; man har
sett fall, då frihetsförlusten uppgick till tjugo år. Att tigga, utan speciellt
tillstånd, var följaktligen icke rådligt. En kunglig förordning från 1741
angående löst och onyttigt folk stadgade, »att ej någre tiggare eller lättingar
böra tillåtas att fritt och obehindrat .. . resa omkring».

På 1760-talet och under de följande decennierna, då den kommunala
fattigvården så sakteliga börjar genomföras, skärptes svårigheterna
ytterligare för denna kategori människor; socknarna kunde vägra utflyttning.

-

*



I den samling handteckningar av Elias
Martin, som nu finnes i Nationalmuseum och
varav en mycket intressant del formar sig till ett
vältaligt reportage från det proletära
Stockholm under 1700-talets senare decennier,
finner man också denna bild. Konstnären
kommenterar för säkerhets skull också i ord
situationen: »utlevade gumman bjuder ut sina
glasögon att få en bit brö». — Nationalmuseum.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:03:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolket/6/0344.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free