Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svärma. Gatorna i Stockholm äro osäkra.» Emellertid får man alls icke
förutsätta, att befolkningen i dess helhet drabbades av slagen.
Så mycket större var däremot förvirringen i de berörda skikten.
Systemskiftet 1765, då Mössorna åter kommo till makten, avslöjade otillständiga
förhållanden i Riksens ständers bank; lån hade givits trots förbud, brister
i kassan konstaterades, åtskilliga tjänstemän häktades. Besticklighet inom
den politiska och finansiella världen var som bekant ett av tidens fulaste
lyten. Rysslands och Frankrikes stöttare — bland Mössor och Hattar —
hade stora möjligheter att sko sig, men å andra sidan bör icke glömmas,
att Gustav III:s kupp också möjliggjordes med utländskt guld, och
Frihetstidens illa beryktade tjänstehandel följdes av den gustavianska tidens
pastoratshandel.
Förhållandena voro allmänt bekanta. Tidningen »Posten», till exempel,
innehöll i mars 1769, under en förbittrad kampanj till riksdagen, en biljett
från Truls Löpare till partivärvaren Snok-upp, vari omtalades, att det
kommit att bli nästan omöjligt att köpa riksdagsfullmakter mot penningreverser
—• dessa rabatterades i så fall med 60 å 70 °/o. Prisen voro högt uppdrivna,
och den starka efterfrågan gjorde kontantköp nödvändiga; »jag tycker
ändock att det är för dyrt betalt, när man skall giva så mycket för en fullmakt,
som det kostar att leva hederligen ett helt år. Skulle du väl tro någon vara
så obillig och påstå 1,000 plåtar och ett guldur till äreskänk?»
Samtidigt framföres stundom den tilltalande tolkningen, att den bekanta
korruptionen kunde bero på ekonomiska trångmål; så i tidningen »Posten».
En rik kan förakta mutor, konstateras det, men för den fattige ligger det
annorlunda till: »han svälter, hans älskade maka bär med suckan på sina
armar ett litet hungrigt barn, några andre utan kläder omge henne och
gråta efter mat», och när då frestaren uppenbarar sig med en tunna mjöl
och några pund smör, kan den nödlidande ämbetsmannen icke säga nej:
»han tar darrande emot gåvorne, och den orättfärdige saken vinnes. Så
går det, min herre!»
Redan på 1740-talet hade Hattarna börjat med sina mutor, sitt
skräckvälde, sin partikamp, erinrar en historiker. De stora pamparna hade
utomordentligt inflytande. Borgmästare Renhorn, aktor i Ständernas kommission,
var en av dessa styrande personer, som rådde över en hord avlönade spioner;
rapportörer smögo omkring, skrymteriet frodades, och Tessin antecknar i
dagboken med bitterhet: »Inbördes tjänstaktighet, humanitet, vänskap och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
