- Project Runeberg -  Svenska folket genom tiderna / 6. Frihetstidens kultur /
296

(1938-1940) [MARC] With: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

totalkarakteristik av det frihetstida samhället duga dessa skildringar således alls
icke, men ur kulturhistorisk synpunkt äro förhållandena intressanta; det
har alltid varit lockande att dröja vid dem.

Manschettproletariatet, »sekreterarna», hade icke allt för lysande affärer
före kriserna, och sedan blev det bara värre. Löneförhållandena voro mindre
goda, och under räfsterna hände det, att deras tjänster indrogos och de
förvandlades till »tjänst- och brödlösa tiggare». Procentare och ockrare hade
goda tider, och i detta sammanhang intresserar följande notis ur den nyss
citerade »Posten». Det är ett litet stycke tidsbetonad zoologi: »Ursus
pecuniarius Sv.
Penninge-björn är av åtskillig storlek, såväl unga som gamla
finnas i myckenhet, mest i städerna, där de om mornarne löpa i hus och
ur hus att bita folk, så att man nödsakas taga ur nycklarne att få vara
säker, och äro dörrarne sönderklöste av deras skarpa björnramar; finnes
av båda könen, mest hanar».

Åtskilliga av tidens bekanta personligheter ha varit i klorna på dem.
Skalden Kexél kom på gäldstugan, tack vare falska vänner, Schröderheim
plågades av »ynkelige ressourcer», friherre Tilas ansattes av borgenärer,
poeten Bergklint fann det hela trist: »Allting sammanstöter, att jag skall
leds ihjäl — björnar och fattigdom å ena sidan, harm och ledsnad på den
andra göra mig halft förtvivlad». Livsuppfattningen färgades av dessa
erfarenheter, och i »Faraospelet» gav Bellman ett fullödigt uttryck åt den
misströstan, som slutligen utlöste endast ett vilt »Jeu fini et va la banque!»

Yrseln tog stundom fantastiska former, och 1768 kunde huvudstaden
diskutera en pikant skandal. I kungliga slottet hade kansliets krigsexpedition
sina lokaler inrymda, och där arrangerade de unga tjänstemännen en bal,
till vilken inbjudits celebriteter sådana som Blåsan, Lammungen, Korv-Eva,
Flaggan på berget, lilla Duvan, Lärkan, lilla Lambet eller Kalvsteken. Det
hela hade gått av stapeln en söndagsafton och dragit ut till nästa morgon,

PLANSCH A MOTSTÅENDE SIDA. När Gustav III 1772 gjorde sin statskupp, hade han
också franskt guld till sitt förfogande, men en stor del av de för revolutionen nödiga
pengarna hade, berättades det, i murbruksbaljor burits till Kungliga slottet från ett av
patricierhusen vid Gustaf Adolfs torg. Där bodde köpmanna-, bankir- och bruksägarefamiljen
Grill, en av »Skeppsbroadelns» rikaste; om en av de kvinnliga Grillarna sades, att hon
övertrumfade landets drottning i lyx. Vår bild av några av denna familjs medlemmar
visar frän höger Anna Johanna Grill (död 1778), hennes dotter och namne (död 1801)
samt sonen, den bl. a. som naturaliesamlare och donator ryktbare Adolf Ulrik (död 1797);
på väggen överst till höger skymtar G. Lundbergs pastell av den 1767 avlidne familjefadern,
kommerserådet och direktören i Ostindiska Compagniet Claes Grill. — Oljemålning
av A. Roslin omkring 1777. Privat ägo. Fånö, Uppland.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 4 19:28:19 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svfolket/6/0354.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free