- Project Runeberg -  Svenska folket genom tiderna / 6. Frihetstidens kultur /
297

(1938-1940) [MARC] With: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och en samtida visste berätta, alt »åtskilliga gardesofficerare ända till
hov-junkare och en viss lagman skall ha varit med på balen och fått av de
Guds gåvor som vankat».

I förfinad form — men för den stränge moralisten därför icke mer
tilltalande eller ursäktbart — möter njutningslivet hos de övriga
samhällsklasserna. Affärslättsinnet och de otillständiga ekonomiska
manipulationerna hos en del företagare och börsmagnater hade ju sin bidragande skuld
till åtskilligt av det elände, som här ovan berörts. Bankofullmäktigen
Kier-man och likasinnade kunna mäta sig med våra dagars hänsynslösaste
företagare; några av dem häktades och fingo återgälda ett antal tunnor guld,
som de tillskansat sig av allmänna medel. Skeppsbroadeln tillväxer i makt
och myndighet; det borgerliga samfundets tid nalkas. Skuggor och dagrar
fördela sig lika nyckfullt som under den feodala epoken, och tätt inpå de
burgna patriciernas knutar levdes ett bullersamt liv i grändernas källare
och jungfruhus.

Samtida litteratur har mycket att berätta om de nyrikas kostbara och
utmanande leverne. Det skulle föra för långt att beröra den saken här;
allt talar för att kritikerna haft rätt i det väsentliga, sedan man
vederbörligt avprutat på demagogin. Dikter med motiv från de högt uppsattas
bankrutter äro också påfallande ymnigt förekommande.

En detalj må observeras. När den av affärstrassel ettrige maken i fru
Lenngrens utsökta novellett »Journal, hållen av en köpmansfru här i
staden» vid något tillfälle börjar tala om »den gamla ärbarheten hos
borgarhustrur», trampar den uppvaktande fänrik Spakrage köpmansfrun på foten,
brister i gapskratt, och mannen tvärstannar.

Och det är, som Levertin framhåller, icke riktigt att tro, att de
gustavianska hovkretsarnas livsinställning skapats med en gång; i detta avseende
markerar kuppen 1772 ingen ny tid. Hovmannen Claes Julius Ekeblad var
en av dem, som sökte finna sig till rätta i denna förbryllande, älskliga och
brutala miljö, där man enligt hans vittnesbörd får leta efter folk som hyste
ens vänskap för sin hustru, där en hovfrökens benbrott ögonblickligen tas
för en cacherad barnsäng; där uppvaktande kavaljerer biträdde vid
damernas toilett, ingående diskuterande vad som kallas bröst på landet och gorge
i staden, vid vilken procedur det också fastslogs att vackra ben skämmas,
om strumpebandet knöts under knäet; där unge greve Hessenstein, Fredrik
I:s och Hedvig Taubes son, i full parad möter Lotta Mörner i hovtrapporna
och kysser henne, därvid blott iakttagande »den précautionen att taga av

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 4 19:28:19 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svfolket/6/0357.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free