Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
beundran, och snart blev hon medelpunkten i en vitter krets, vilken med
tidens förkärlek för ordensformer kallade sig Tankebyggarorden.
Medlemmar i denna krets voro de ännu under den gustavianska tiden verkande
poeterna G. F. Creutz och G. F. Gyllenborg, hovmannen Axel Reuterholm och
flera andra. Kretsen var starkt påverkad från Frankrike och hyllade
Vol-taire, vilken sades vara fru Nordenflychts »heros och avgud». Inom den
svenska litteraturen har hon närmast tagit intryck av Dalin, vilkens
allegoriska epos »Svenska friheten» är den närmaste förebilden för hennes av
samtiden högt beundrade dikt »Det frälsta Svea», som skrevs för att fira
tronföljarens, sedermera Gustav III:s födelse i januari 1746. Förmodligen värdet
denna dikt, som var anledningen till att hon ett par år senare av riksens
ständer hugnades med en statspension av 600 dal. silvermynt årligen. Detta
understöd befriade henne från näringsomsorger och tillät henne att leva
uteslutande för sin diktning. I sin litterära salong — hon bodde i det s. k.
Bergianska huset vid Karlbergsallén — emottog hon eliten av sin tids svenska
författare, ty hon hade, som Gyllenborg skriver, »bekantskaper av alla stånd,
av alla älskare av vitterhet, av allt folk av smak och sann lärdom».
Den sista perioden av fru Nordenflychts liv är märkt av en djup tragik.
Redan tyngd av sjuklighet blev den 43-åriga skaldinnan (1761) häftigt
intagen av en nära tjugo år yngre man vid namn Johan Fischerström, ekonom
och lanthushållare av rousseauanskt snitt. Förhållandet dem emellan blev
naturligtvis inom kort ohållbart, och vissheten härom bröt fullständigt fru
Nordenflychts livsvilja. Om hon, som samtiden trodde, gjort något
självmordsförsök eller ej synes svårt att avgöra, men säkert är, att hon längtade
efter döden. Hennes själasörjare berättar, att »hennes mesta utlåtelser, så
länge hon kunde tala, visade ett missnöje att komma människor ihåg och
vara av dem ihågkonunen». Bakom den välmenande komministerns tafatta
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. Sjuttonhundratalet medförde den första
uppblomst-ringen av vår vitterhet, och häremot svarade också ett nyvaknat litteraturintresse, till
vilket vi ej haft motsvarigheter förut i värt land. Läsning blev ett förnämt nöje,
boksam-lande en mondän hobby och inte längre uteslutande de lärdes möda. Hovet gick i spetsen;
högläsning av vittra arbeten, franska mest, ingick i underhållningen, och enklare kretsar
följde snart efter. — Kabinettsinteriören på vår plansch är mycket typisk; den visar en
ung, elegant man (överintendenten C. F. Adelcrantz’ 18- eller 19-årige brorson Carl Gustaf),
som, troligen i den förres hem i Stockholm, läser högt för tvä damer. Den ena låter under
läsningen sitt handarbete vila — troligen är dock romanen, den unge mannen högläser,
mera rörande än egentligen spännande — den andra leker med sin solfjäder. — P.
Hille-ström: Förmiddagsunderhållning. Oljemålning omkring 1775. Privat ägo, Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
