Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
formulering är det icke svårt att finna verkligheten: Herdinnan i Norden
kände sig trött och borta, och döden, som nådde henne en junidag år 1763,
kom i allo som en befriare.
HUR STOCKHOLM FICK SIN FÖRSTA SVENSKA TEATER.
Teatern och skådespelarkonsten nådde tämligen sent någon mera
betydande utveckling i Sverige. Visserligen spelade man latinska komedier vid
gymnasierna, och i Uppsala hade studenterna vid olika tillfällen uppfört
dramatiska verk, däribland även svenska — märkligast av alla den
sedermera ryktbare naturforskaren Urban Hjärnes tragedi »Rosimunda» (1665)
—, men någon fast scen av nationell prägel existerade icke. För hovets och
högadelns nöje inkallades då och då till Stockholm kringresande tyska,
holländska eller franska skådespelaretrupper, vilka spelade på mer eller
mindre tillfälligt anordnade scener och naturligtvis alltid på sitt eget språk.
En dylik trupp inkom år 1723. Då man vid rådplägningarna om dess
emot-tagande anförde som skäl mot detta, att den skulle draga penningar ur
landet, svarades från teatervänligt håll, att föga risk för en dylik olägenhet
före-funnes, »då komedianter gemenligen äre sådane som allt förtära, vad de
vinna och kunna bringa tillsammans». Truppen blev också släppt över
gränsen och stannade sedan flera år i Stockholm.
Kanske var det från dess verksamhet, som det under 1720-talets senare
år starkt utvecklade intresset för amatörteater inspirerades. »Smaken för
teater var så allmän», skriver en samtida antecknare, »att all ungdom av
den förnämsta adeln förenade sig att ömsom spela franska och svenska
pjäser. De gåvo även spektakler för allmänheten, där både hovet och hela
staden voro närvarande». Från de bredare lagrens sida bemöttes denna
verksamhet med stark ovilja, och de uppträdande kallades »grev De la
Gardies komedianter», vilket dock icke hindrade dem från att fortsätta.
Åren 1733—34 hade Stockholm dessutom besök av en bland samtidens
berömdaste vandrartrupper, den Kreutzer—Möllerska, som några månader
igenom gav sina föreställningar i Stora bollhuset på Slottsbackens krön.
Där fick publiken se en rik och omväxlande repertoar, stora historiska
paradstycken med präktiga upptåg och färgrika kostymer, burleska
arle-quinsfarser, spännande intrigdramer, franska tragedier och även ett och
annat av Molieres och Holbergs skådespel. En sådan teatersäsong måste
ju i sin mån bidraga till att stimulera det allmänna intresset för scenen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
