Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ostindiska resebeskrivningar ha vi till överflöd», skriver han. »Vi skulle
jag trampa spåren efter hundrade? Nej, jag skall öppna mig en egen väg».
Och detta program har han också förstått att realisera. Med utomordentlig
åskådlighet och ingalunda väjande för de drastiska detaljerna skildrar han
livet ombord med dess dagliga arbete, dess bistra strider mot väder och
vind och dess muntra sällskapsliv, särskilt det vittert präglade, vari lian
själv helt naturligt tog en livlig del. Hans språk är underbart friskt ocli
konkret, hans skildringsgåva utomordentligt levande. »Havet», säger
Lever-tin, »är med överallt i denna hok med sitt brus och sina salta vindar, luften
rätt ner i lungorna och den obegränsade rymden, som gör tanken fri, djärv
och lätt. Havet är det väl också som skänkt denna lilla vårdslösa hok en
ungdomens friskhet, som icke någon ålder tycks få bukt med». Hur
mästerligt Wallenberg vet att skildra havet synes av den ögonblicksbild, han
ger från skeppet Finlands brottning med orkanen på Nordsjön den 24
januari 1770:
»Klockan slår 10 — ur vägen, ur vägen! — En störtsjö! En
dödsförskräck-lig buse, så hög ungefär som Otrillan och så bred som Hisingen, rusade
i detsamma in från förn, slungade ett ofanteligt ankar in på däck, krossade
reling och röst, släpade över bord med sig spirorna, jollen och slupen oaktat
deras dubbla surrningar; rasade akterut, kastande överända allt vad honom
förekom, släckte lamporna vid kompasserna och spolade en hel klunga
matroser, som packat sig ihopa uti rundhusgången, ända bort till halvmånan.
Vår vaksamme, gråhårige kapten sam själv fram och tillbaka på däcket, och
utan en välsignad tågstump, som lyckeligen föll honom i händerna, hade
vårt Finland och fru Ekeberg varit ett par bedrövade änkor. Andre och
fjärde styrmännerne, doktorn m. fl. som sutto vid bordet under sunddäck
kulbytterade huvudstupa över detsamma baklänges borta i lä, varest de
mellan bänkar och matroser summo flera minuter av och an, menande sig
redan vara uti havsbotten».
Till sin åskådning är Wallenberg i mångt och mycket ett barn av sin
tid, och det finns hos honom åtskilliga drag, vilka förråda hans beroende av
PLANSCIi Å MOTSTÅENDE SIDA. I den egenhändiga handskriften till »Min son på
galejam har Wallenberg gjort teckningar av intressanta föremål och företeelser, som
mötte honom på resan. Här har han tecknat av sig själv i sin kajuta på »Finland», som
visserligen var enkel och spartanskt möblerad, men tydligen till sin innehavares belåtenhet.
Något porträtt av Wallenberg är för övrigt veterligen ej bevarat. •— Akvarellerad
tuschteckning. Kungliga biblioteket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
