- Project Runeberg -  Svenska folket genom tiderna / 6. Frihetstidens kultur /
351

(1938-1940) [MARC] With: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

het i konstens formgivning. Hos Adelcrantz blev den en lära om praktens
ocli överflödets nytta för landets ekonomiska välfärd. Tessin står mitt
emellan dessa båda ytterligheter. Han advocerar icke för överflödet som
en omistlig grundval för landets ekonomi; hans kulturlära är i själva verket
aldrig krass. Han ser konsten visserligen som utslag av ett överflöd, men
ett sådant måttfullt överflöd, som skiljer kulturmänniskan från barbaren.
Han har skrivit en i sin kraft övertygande skildring om kulturens
avhängig-het av det materiella överflödet, en uppfattning tydligt beroende av den
ekonomiska lära, som hans vän von Höpken utvecklat. Men för Tessin är
problemet icke främst ekonomiskt, utan ideellt: »Konster ocb vetenskaper
skilja nationer: Bristen gör somliga till barbarer och fä-människor;
ymnigheten däremot andra till förnuftiga eftertänksamma, kloka och
djup-sinta». Med denna grunduppfattning blir konsten nödvändig i ett
kultursamhälle, och överflödet, som alstrat den, likaså nödvändig: »Var bleve
konster: Om ej lystnad vore för byggningar, måleri, bildhuggeri och
otaligt mera?»

I själva verket mynnar lians livsprogram ut i denna fasta tro på konsten
och denna brinnande kärlek till fäderneslandet. Konsten fostrar och
förädlar, skänker förfinad njutning och sund glädje och höjer såväl den
enskilda människan som hela samhället från barbari till kultur. Det är eldad
av den övertygelsen, Tessin verkar i ord och handling för en inhemsk konst
i sitt fädernesland.

DEN UNGE HÅRLEMAN.

I den Tessinska miljön växte Carl Hårleman upp. Hans utbildning som
ung liksom hans verksamhet som mogen man äro knutna fast samman
med Tessinarne. Hans fader, Johan Hårleman, var Nic. Tessins närmaste
man inom trädgårdsväsendet och helt uppfostrad i dennes anda. I honom
hade Carl Hårleman sin ene lärare. Hans andre lärare var ävenså en trogen
Tessinlärjunge, Göran Josua Adelcrantz. Och slutligen stod han under den
store slottsarkitektens personliga ledning och fick genom honom sitt första
utrikes resestipendium; det var även av Tessin personligen, han år 1727
erhöll befallning att återvända till Sverige för att biträda med slottsbygget.
Efter den gamle Tessins död var det sonen Carl Gustaf, som blev Hårlemans
överordnade vid slottsarbetet till år 1739 (1741 officiellt). Men mer än så,
han blev hans mycket näre vän och förtrogne. Hur intimt de arbetade
samman, därom vittnar bland mycket annat deras utförliga korrespondens.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:03:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolket/6/0427.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free