Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Starkaste vittnesbördet om Carl Gustaf Tessins stora beundran för den fem
år yngre vännen är dock hans »Minnestal» över denne år 1753. Det är mer
än en officiell dödsruna. Det är en högstämd och märgfull skildring av
deras gemensamma strävan att skapa en svensk konst, där Carl Gustaf med
ord, på vilkas uppriktighet man icke tvivlar, ställer sin egen gärning i
skuggan av vännens.
Det är sålunda helt naturligt, att Hårleman i sitt tänkande över konstens
problem skall stå Tessinarna nära. Pieteten mot de äldre Tessinarna och
samförståndet med vännen Carl Gustaf bilda de fasta poler, kring vilka
hans konstlära rör sig. Medan Carl Gustaf Tessins konstkritik
huvudsakligen gav Frihetstidens syn på bildkonsten i allmänhet, ger Hårlemans
konstkritik framför allt en inblick i Frihetstidens tänkande över byggnadskonsten.
DEN KLASSICISTISKA SVENSKA TRADITIONEN.
Det är på grundval av sin allmänna uppfattning om klassisk arkitektur,
Hårleman även betraktar den svenska byggnadskulturen. Ty i själva verket
ger han sitt fulla och hela erkännande blott åt den rent klassicistiska konst,
som i Sverige vunnit insteg med Johan III och som i Tessinarna hade sina
främsta fullföljare. Att medeltidens konst uteslöts ur hans värdering är ju
intet att förvåna sig över; i hans resedagböcker söker man förgäves något
estetiskt uttalande om svenska medeltidsminnen, om han även kan, som vid
Hälsingborgs kärna, visa historiskt intresse för deras ålder. Men
egendomligare är, att de större avvikelser från klassicistiska stilprinciper, som hans
egen tid visade, äro föremål för hans tydliga misshag. En alltför långt driven
rokokolek med formerna föreföll honom, liksom den föreföll hans vän
Tessin, oriktig och lättsinnig.
Det är under Johan III:s tid, som »byggningskonsten här hos oss begynt
rota sig», och denna tids stil sätter Hårleman upp som ett föredöme.
Jämförelsen mellan 1500-talsrenässansen och rokokon utfaller till den förras
förmån, såsom vi kunna höra i beskrivningen av renässanssalarna i Kalmar
slott: »Taken uti de Kungl. rummen, prydnader och siraterna kring
väggarna, med mera denne Herre (Johan III) låtit förfärdiga, äga alla den rena
allvarsamma ordning och sammanhang, konsten bjuder, men den flera nu
i våra tider med allt för mycken grannlåt och onödiga tilläggningar hunnit
om ej förvända, dock till en del vanskapa».
Yttrandet står icke ensamt. Om Kalmar brunn säges likaså, att »denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
