Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans hushållningslära utvecklade sig till en fullkomlig religion; ty det
var Gud, som hade anbefallt, hur landet skulle odlas och vårdas, och det
var blott människornas oförmåga och ondska, som fördärvade Guds
avsikter. Sålunda ter sig hans hushållningslära fattad som en ny tro.
»Fullkomligheten själv och ordningens Gud, den allsmäktige Skaparen,
som i och med jordenes skapelse berett ett honom värdigt, ett fullkomligt
verk, har ock i densamma nedlagt kraft och förmåga, att igenom orubbad
tillhjälp av vad han i sådant avseende och så tillika skapat och förordnat,
ständigt kunna ej allenast underhålla, utan ock förnya sig själv. Därom
vittnar hela naturen, och därå hava vi dagliga prov. Vi se gräs, blomster
och örter årligen uppkomma, pryda jorden, fröjda människans sinnen,
utbjuda sig till kreaturens tjänst, men efter en viss bestämd tid förfalla och
äntligen förgås och ruttna. De täcka och stolta träd, som befästa jorden,
tjäna henne till lugn och värn, människan till skygd och fåglarna till boning,
fälla årligen såsom till pant av deras skyldighet, sina löv tillika med en del
av deras kvistar och grenar, och sist undergå det fastställda slutet, att ock
själva varda till jord, samt ämne åt andra, att under samma villkor intaga
deras ställen.
Själve djuren, förutan den dageliga återgift av vad de njutit, äro även
en sådan förvandling underkastade, ja människan, det fullkomligaste av
alla skapade kreatur, kännes så väl vid den förra skyldigheten, som hon
äger det ödet med dem gemensamt, att ock på slutet med dess stoft öka
jordens. Månne nu en sådan omgång, en sådan förvandling, samt
åter-bärande och ersättning av vad som blivit nyttjat, vara förgäves och utan
avsikt förordnat? Månne icke allt vara utsett och riktat på ett ständigt
vid makthållande och förnyande av den jord Herren till dess beständiga
lov och ära skapat? Denna utur dess gudomeliga händer komna härlighet
har han anförtrott åt förnuftiga kreatur, åt människor, dem han, fast efter
fallet och i sin vrede, dock tillsagt välsignelse och trevnad, då de med
arbete och i deras anletes svett handlade och vårdade det dem förunnade
hemvistet. Vi äro då de, som med vår hushållning avvika ifrån
ordnings-och bibehållnings lagarna, som med en emot insticktelsen stridande
medfört ej allenast för oss själva förstöra och ödelägga, utan ock för
efter-kommanderna onyttigt göra det rika lån vi av förfädren undfått, och det
vi med tacksamhet, omsorg och vördnad hort nyttja, samt med kärlek och
ömhet varit skyldiga till eftervärlden att överlämna.»
Med detta svenska hushållningsintresse samverkar ett annat, nämligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
