Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
intresset för det egna landets och det egna folkets egenart. Den form, som
detta intresse tar, gör det uppenbart, att Hårleman står under inflytande
av Montesquieu. Att han läst och begrundat dennes skrifter, veta vi med
bestämdhet. Han talar i ett resebrev av 21 aug. 1750 om »en för dess
djupsinniga skrifter bekant och vördad man» samt citerar därvid »L’esprit des
lois». Detta Montesquieus huvudarbete såg dagen år 1748, och det är
sålunda med stor snabbhet, Hårleman tillägnat sig det, liksom han helt visst
även läst dennes föregående skrifter. Författaren utvecklar, i tydlig
anslutning till Montesquieu, sina åsikter om en svensk nationalindividualitet, som
har sina egna förutsättningar i natur, klimat, seder, bruk, handel och
näringar. Som ett bevis på hur den miljölära, som Montesquieu med sådan
auktoritativ styrka framfört, genomträngt Hårlemans tänkande kan tjäna
hans ord om det mänskliga temperamentets beroende av den natur, där
det uppvuxit. I skogsbygden med dess bergighet, dess ojämnhet, dess svalka
och skugga blir »sinnet uppmärksamt, sysslosatt, roligt och drivande, och
måste Göingarne nödvändigt i dessa omständigheter hämta deras bekanta
rörlighet och kvickhet. De allvarsamma och djupsinniga men långsamma
Holländare äga ett jämnt likformigt och bart land. Friserna och
flamlän-darna likaledes, och äro alla så till kropp, som sinnelag ganska olika med
intill gränsande, men uti ett ojämnt skogvuxet och föränderligt land födde,
lustige och kvicke Fransoserna».
Även när det gäller konst och smak får detta sin betydelse. Vi märka
hos Hårleman en respektfull uppfattning av den svenska traditionen och
de svenska sedvänjorna. Det är icke hos honom fråga om en patriotisk
stormaktskänsla, om en götisk hänförelse för det forna. Det är ett lugnare,
sakligare, mer reflekterat intresse för det för landet i förfluten och
närvarande tid lämpliga och hävdvunna. Carl Gustaf Tessin har riktigt
karakteriserat sin väns byggnadsestetik, då han säger, att Hårleman visste, »att
yttre prydnader borde sökas i Italien, inre bekvämligheter och siraterna i
Frankrike, hustarveliga inrättningar i Tyskland och Holland, och så vidare;
men han visste därjämte, att dessa i åtskilliga land samlade ämnen kunde
förenas, och att utövningen av vetenskapen bestod uti, att lämpa den till
fäderneslandets belägenhet, klimat, förmögenhet och hushållning».
Det är med dessa förutsättningar, Hårlemans för hela landet så viktiga
byggnadspolitik grundas. Såväl synpunkterna på byggnadernas material
som dess form betingas härav. Med häftighet predikar han för
stenbyggnader i stället för träbyggnader, såväl för att rädda de svenska furuskogarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
