Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Gästgivare, i städerna och på landet, skola till de resandes behov vara försedda med
nödiga sängkläder, linne, bordtyg och annat husgeråd samt ljus och ved, mat, enkelt och
dubbelt brännvin, öl och svagöl, jämte korn, havre, hö och halm för hästarna.» Ur Kungl.
maj:ts gästgivareordning av 173i. För de resandes lekamliga behov var det sålunda väl sörjt
i 1700-talets Sverige. — Fellingsbro gästgivaregård i Västmanland enligt samtida kopparstick.
MED CARL VON LINNE I SVENSKA BONDGÅRDAR.
AV SIGFRID SVENSSON.
En gång i sin ungdom gjorde Carl von Linné en sjöresa från
Hälsingborg till Liibeck. I hans dagboksanteckningar från denna färd kan man
på ett ställe utläsa, att i Sverige användes vaggor, som antingen hade
tvärgående eller längsgående medar. Den i sitt sammanhang något
överraskande uppgiften lämnas på tal om att Linnés reskamrat led av sjösjuka
under överfarten. Kamraten låg i skeppets tvärriktning, under det att Linné
själv, som höll sig frisk, hade sitt nattläger längs med fartyget. Alltså,
skriver dagboksförfattaren, kan det heller inte vara likgiltigt, på vilket håll
vaggornas medar äro placerade.
Det var med denna praktiska inställning och denna omedelbara blick
för det nyttiga, som Linné gjorde sina resor landet runt. Möjligheten att
genom ekonomiska rön och reformer kunna bygga upp ett nytt Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
