Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gav Linné och hans samtida deras stora patos. Ingenting kunde vara för
smått för deras förbättrarsinne — icke ens riktningen på vaggornas medar
— ty, som Linné långt senare uttrycker det i Skånska resan, det är små
utkast av den privata ekonomien, som lägga grund till den stora.
För det gamla och förgångna hade Frihetstiden däremot föga sinne.
Det stora antikvariska intresset från Olof Rudbecks dagar var förbi. Det
var som läkare, naturvetenskapsman och hushållsförbättrare Linné fick
rikets ständers uppdrag att beresa landet och göra sina iakttagelser. Men,
han vidgade själv sitt uppdrag. Han skulle icke ha varit den store ande han
var, om han icke också som humanist haft ett historiskt intresse, när han
såg och skildrade, hur Sveriges allmoge hade det. Han betonar, att han icke
själv är någon »antikvaricus», men tidens äldre, mera professionella
anti-kvarici hade haft skygglappar för ögonen, när de närsynt tytt sina runstenar
utan att se den forntidsmiljö, som alltjämt utbredde sig runt omkring dem.
Linné såg och beskrev den. Så ha hans skrifter vid sidan om Olaus Magnus’
väldiga verk blivit våra främsta urkunder om den svenska allmogens
levnadssätt fram till den tid, då Artur Hazelius tog vid och den moderna
folk-livsforskningen började.
När Linné beskriver arbetsmetoder och redskap eller skildrar jordbrukets
och boskapsskötselns tillstånd, sker detta naturligtvis först och främst med
tanke på de erfarenheter, han kan offentliggöra, och de förbättringar, som
därav kunna bli en följd. Uppgifterna om bostäderna, som här skola
sammanställas till en skildring av allmogens bygge och bo under Frihetstiden,
ha ej i samma utsträckning tillkommit för praktiska syften. Lantgårdens
byggnader hade för den tidens jordbruksekonomer icke samma intresse
som i våra dagar. Ladugårdarnas hygien, sädesladornas tillräcklighet,
boningshusets trivsamhet, utrymmenas effektiva disposition etc. höra till
en senare tids krav på rationalism inom jordbruksdriften. Väl
betraktade Linné vägg- och takkonstruktioner även ur ekonomisk synpunkt, men
många gånger när han beskrev, hur bönderna bodde, skedde det allenast
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. »Bondelyckan». Oljemålning frän 1700-talels mitt
med en äldre hyllningsdikt till bondelivet: »En älta kos bonde som haver en häst,
gud-fruktig och ärlig, god granne därnäst, är litet låghalter, god vän med sin präst samt glad
i sitt arbet, den mår allrabäst». Jfr Linné: »Vällje var en bondegård söder om Virestads
kyrka, som övertygade oss, att all sällhet icke alltid är hopfogad med mycken rikedom
eller hög ära, ty här sägo vi lantmannens snygga inrättning i husen, förnöjda levnad i
bondehyddan, behagelighed i umgänge, att förtiga gärdens belägenhet, då alla ängar mer liknade
de härligaste lundar och de täckaste trädgårdar». — Okänd konstnär. Nordiska museet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
